Gary trampar för att besegra cancern
NORRKÖPINGI november förra året fick Gary veta att han hade långt framskriden cancer. Tumören var stor som en grapefrukt.Om knappt två veckor cyklar han Vätternrundan. Han cyklar för livet. Och för att samla in pengar till Cancerfonden.
Gary ser framtiden an med tillförsikt. Nu väntar han på slutoperationen som ska befria honom från stomin. Men först ska cellgiftsbehandlingen avslutas. Jag funderade inte så mycket på döden när jag var som sjukast. Men jag tänkte på barnen, om de skulle få växa upp utan pappa. Så ville jag inte ha det. FOTO: MARTIN ROTH
Foto:
Men mitt i den tuffa cellgiftsbehandlingen sätter sig Gary på cykeln och trampar 30 mil, trots att läkarna avrått.
? Det känns naturligt att cykla för Cancerfonden.
Gary har startat en insamling och den som vill skänka pengar till cancerforskningen kan sponsra hans Vätternrunda.
? Man kan skänka en summa för varje depå jag klarar, säger han. Det finns tio depåer. Hur stor summa man vill skänka bestämmer man själv. För mig gäller det att orka hela rundan. Då blir det mer pengar till Cancerfonden. Den som vill kan också skänka en engångssumma.
Den senaste tiden har Gary legat i hårdträning.
? Jag visste inte om jag skulle få sätta mig på cykeln utan några mil i kroppen. Men nu har jag gjort 50 mil i maj och totalt 70 mil. Jag känner mig stark.
Den tuffa behandlingen syns inte utanpå. Han ser ut som en vältränad idrottsman och påminner en del om landsmannen och fotbollsstjärnan David Beckham.
Gary Fleming kom till Sverige från hemstaden London 1988 och har bott i Norrköping sedan dess.
<B>Elakartad tumör</B>
För drygt ett år sedan gick han till läkaren. Han hade en liten kula på vänster testikel. Läkaren förklarade att det var åderbråck och skickade hem honom.
Med åderbråcket hade ett direkt samband med cancern som växte mellan ändtarmen och tjocktarmen.
Under hösten blev hela familjen magsjuk.
? Jag hade samma besvär som de andra, berättar Gary. Men mina försvann inte. Jag sprang på toaletten dygnet runt.
I november åkte han till England för att hälsa på sin familj.
? Då hade jag börjat få smärtor i buken som bara blev värre och värre.
Garys syster såg att han inte mådde bra och beställde tid hos en specialist.
Den 22 november gick Gary till specialisten och blev ordentligt undersökt.
? De hittade en stor polyp direkt. Den 26 november berättade professorn att det var en elakartad tumör. Att jag hade coloncancer, alltså cancer i tjocktarmen. Det var ett omtumlande ögonblick. Jag blev helt kall. All värme försvann från kroppen ut genom tårna. Jag bad professorn sluta prata i några sekunder för att det han sagt skulle sjunka in. Men det hjälpte inte.
<B>Snabb operation</B>
Redan dagen därpå gjordes en stomioperation.
? De kunde inte vänta med operationen. Det var för riskabelt, eftersom det var helt igentäppt.
Själva tumören var för stor för att opereras bort och tjocktarmen var inflammerad och behövde få vila.
Tumören strålades för att bli mindre och den 5 mars opererades Gary i fyra timmar.
? När jag vaknade upp berättade professorn att de fått bort allt och att det såg bra ut.
Senare fick han veta att ingen av de 31 lymfkörtlar som tagits bort innehöll cancerceller.
? Jag var fortfarande i ett chocktillstånd och kunde inte ta till mig de glädjande nyheterna. ?Jaha, nu ska man vara glad också?, var allt jag tänkte.
Glädjen kom några dagar senare. Då kom också reaktionen hos de anhöriga, som levt under stor press. Hustrun Gabriella och de fem döttrarna hade gått hemma i Sverige i oviss väntan.
? Hela den här perioden var nog värst för min fru. Hon skulle få allt här hemma att fungera samtidigt som hon var orolig för mig. Det var svårt också för min äldsta dotter som är 13 år.
<B>Inte bäst i Sverige</B>
När Gary var tillbaka i Sverige igen fick han veta att han skulle fått vänta i sex månader på operationen här hemma.
? Sedan jag kom hit för 15 år sedan har jag alltid fått höra att svensk sjukvård är bäst i världen. Men det stämmer inte. Alla som jag har träffat är väldigt skickliga, men de har inte tid.
På det allmänna sjukhuset i England var det 40 patienter och 16 sjuksköterskor.
? De hade alltid tid så fort jag behövde något. Överhuvudtaget var vården väldigt må-bra-inriktad. Här i Sverige får man hela tiden fråga och själv söka information för att få veta det man behöver. I England frågade de hela tiden om jag inte behövde det eller det. Jag blev kontinuerligt informerad om det jag behövde veta. Och i den takt jag orkade ta till mig informationen.
Om Garys cancer upptäckts vid det första läkarbesöket, hade behandlingen med största sannolikhet inte blivit lika svår.
? Men jag kan inte vara bitter. Jag har ju fått livet tillbaka. Däremot vill jag hjälpa till att samla in pengar till cancerforskningen, så mycket mer resurser kan läggas på att upptäcka cancer i tid. Det sparar lidande för den enskilde och pengar till samhället. Statens bidrag till cancerforskning är minimalt, det mesta kommer från donationer och insamlingar.
<B>Stor konsert</B>
Gary kommer att ha en monter på Vätternrundan.
? 16 000 cyklister passerar montern. Och alla har med sig någon.
På Garys hemsida kan man läsa mer om hans insamling. Och om honom själv. Under hela sjukdomsperioden skrev han dagbok, som sedan fördes över till hemsidan.
Gary och hans syster planerar också en stor konsert i London den 12 juli för att dra in pengar till cancerforskningen och till Royal Free Hospital, sjukhuset där han vårdades. Många kända band och artister har redan lovat ställa upp. Och Gary, som har ett förflutet som sångare, kommer också att sjunga några låtar.
<B>Planerar för 40? och 50</B>
När Gary blev sjuk hade han påbörjat sin utbildning till lärare i engelska och gymnastik.
? Men nu vet jag inte om jag vill bli lärare längre. Jag har omvärderat det mesta i livet. Det är enkelt att fatta beslut idag. Jag bryr mig inte längre om vad andra tycker och tänker, jag gör det som är bra för mig och min familj.
I oktober fyller Gary 40 år. Då blir det stor fest. Det är mycket som ska firas. Och 50-årskalaset är redan planerat.
? Jag tycker om att kunna se framåt, jag gör det med tillförsikt. Tänk vad kul det blir när barnbarnen kommer. Vid det laget har nog ärren på magen blivit till någon hajincident i Australien. Det ska bli kul att berätta.
FOTNOT: Postgironumret till Garys insamling är Cancerfondens 90 1986?0. Adressen till hans hemsida är http://hem.passagen.se/gazzah.
Så jobbar vi med nyheter