Gårdar med historia
NORRKÖPINGÄldre och nyare gårdsmiljöer i Norrköpingär fyllda av konst och historia.Karl-Magnus Peurell leder intressanta och levandearkitekturvandringar i centrala Norrköping.Folkbladet passade på att följa med.
Vandringen började här på Chambertska gården. På innergården var växtligheten rik. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
- De gjordes i ordning för ett par år sedan, då Länsstyrelsen gick in med pengar. Innan var de riktigt nergångna, berättar Karl-Magnus Peurell.
Innergården är totalt avskild från stadens buller, trots att den ju ligger mitt i Norrköping. I ett av fönstren sitter en katt och iakttar oss nyfiket, något som ytterligare ökar harmonin på innergården.
<b>Keltiska druider</b>
Chambertska gården har fått sitt namn efter Otto Chambert, som bodde på gården i många år. Tillsammans med sin bror Erik Chambert drev han en legendarisk möbelaffär.
- Otto Chambert var intresserad av alla typer av hantverk. Till slut kom han att driva ett egen museum. Samlingen donerades sedan till Stadsmuseet och blev en hantverksutställning. Men allt kom inte med. Det blev Otto Chambert besviken över, berättade Karl-Magnus Peurell.
Färden går sedan vidare till Södra Päls. Byggnaden uppfördes på 1800-talet, och tillhörde då litografiska sällskapet.
- Byggnaden har samma stil som textilfabrikerna vid samma tid, sa Karl-Magnus Peurell.
På innergården har också Ringquists tryckeri funnits. Dess maskiner har efterlämnat sin doft i byggnaden, något som vi tydligt märkte då vi upplevde den från insidan.
<b>Vackert funktionellt</b>
Strax runt hörnet ligger Druidsalen. Som namnet antyder, tillhör den Druidorden.
- Druiderna tillhörde från början den antika tiden, och härstammar från kelterna. En druid är ett mellanting av en filosof och en präst. På 1700-talet bildades en druidorden i London som blev en hemlig orden. För 100 år sedan startades en sådan också i Sverige, berättade Karl-Magnus Peurell.
Historien förtäljer vidare att det idag finns en särskild kvinnlig avdelning, samt att det sammanlagt finns ungefär 5000 medlemmar i Sverige. Druiderna finns i alla större orter.
Vid nästa anhalt introduceras vi i funkisstilen. Huset ifråga bär idag namnet Orions livs. Vi får veta att namnet funkis kommer från ordet funktionell.
- Det innebar att det vackra skulle komma fram i det funktionella, praktiska, sa Karl-Magnus Peurell.
Huset är byggt 1929. Det typiska för funkisstilen är glaspartiet till trapphuset, de ursprungligen vita fönstren samt skärmtaken.
- Det här är ett intressant hus som bör uppmärksammas. Det är viktigt att det får finnas kvar, betonade Karl-Magnus Peurell.
<b>Skulptur av brons</b>
Det klassiska med innergårdarna är att fasaden ser flottare ut på utsidan än på insidan.
- Typiskt är också att trapporna går utanför huset, för att inte ta plats inomhus, fortsatte han.
På en av St Persgatans innergårdar står en skulptur, vars historia vi får ta del av. Den föreställer en kvinna i en båt, och är skapad av Åke Hercules. Statyn är av brons, men i vanliga fall gjorde han statyer av trä i surrealistisk och naivistisk stil.
<b>Konstnär okänd</b>
Åke Hercules, som avled för några år sedan, drev från början en kemtvätt, men konsten var hans största intresse. Han tillhörde därför Konstnärernas intresseförening i Norrköping (KIFIN).
- Konstverkets motiv är inspirerat av hans frus trötta uttryck att hon ville hoppa upp i en båt och ge sig iväg från en tröttsam datakurs. Åke Hercules skickade dock en lapp till de boende i området där han betonade han ett sådant handlande inte rekommenderades av honom, berättade Karl-Magnus Peurell.
Statyn var egentligen ämnad att stå vid vatten. Så blev det dock inte. Åke Hercules var från början också förtvivlad över att bronset från början glänste som guld, innan färgen med tiden mattades av.
Vid 1800-talets mitt sträckte sig Norrköping fram till Stortorget.
- När folk sedan välde in fick de bosätta sig utanför den gränsen. På så sätt växte staden, berättade Karl-Magnus Peurell.
Sista anhalten är Generalsgatan. Här är mycket bevarat. Vi ser dass, vedbod samt byk och bagarstuga. Där finns en riktig bakugn kvar.
Då vi går genom trapphuset fastnar våra ögon på ett antal väggmålningar i taken.
- Konstnärerna är okända. Målningarna är original från ungefär 100 år sedan. Det är vanligt yrkesfolk som har gjort både dem och marmoreringarna, berättade Karl-Magnus Peurell.
Byggnaden är uppförd i slutet av 1800-talet som var imitationsårhundrandet. Den har renässansstil, men eftersom den är byggd helt nära sekelskiftet närmar den sig också den tyska jugendstilen.
- Det märks framförallt på handtaget. Det har jugendstilen och inte renässansstilen, avslutade Karl-Magnus Peurell.
Vandringen har varit inspirerande, spännande och mycket lärorik. Vi upptäckte särkilt en sak: I Norrköping är konst- kultur- och arkitekturskatterna inte långt borta.
Så jobbar vi med nyheter