Hemma i stugor och torftiga lägenheter fanns förr inte möjlighet till ordentligt bad. En stor balja av zinkplåt, till vilken vatten hämtades från pumpen på gården och värmdes upp, fick räcka för att tvaga barnen.
Men sedan kom skolan till hjälp. Den nya flotta folkskolans högborg, Sankt Olofsskolan, innehöll också en badavdelning. Där kunde barn från alla stans folkskolor få rejäl tvagning en á två gånger per temin. De uppfattades som bastanta baddamer, de kvinnor som med rotborste skrubbade barnen från topp till tå. Det var frivilligt att gå dit.
Arkitekten Carl Bergsten fick beröm också för denna, för att vara i skolan, unika lösningar för främjande av kroppslig hygien. Den 1909 invigda Sankt Olofsskolan var 1900-talets första skolbygge i Norrköping.
Den tillförde centralt i stan många behövliga klassrum. I huset sattes folkskolans administration och i den tidsepok denna artikelserie omfattar verkade länge den mäktige inspektören Valdemar Lahne.
Överlärare var Hugo Reinholtz. Och så en fin klassföreståndare i en åttondeklass pojkar hösten 1939 till våren 1940.
Vill ha kvar agan
I det viktiga ämnet samhällslära leddes lektionerna där av den timide läraren Kurt Jonsson. Han kom ibland med ÖF, NT och ÖD. Detta för att vänja eleverna att använda tidningar för att läsa, lära och följa samhällsutvecklingen. I klassrummen fungerade annars folkskolans regler och göranden i stort som vid sekelskiftet: Kateder med lärare, enkla eller dubbla bänkrader och med aga om eleverna svarade fel eller var ouppmärksamma. Och som vanligt pojkar för sig, flickor för sig.
Tidigare i artikelserien har nämnts grovt våld mot elever. I början av 1930-talet och vidare minskade det värsta. Folkskollärareföreningen var dock skarpt emot avskaffande av aga och inspektör Lahne höll med.
Det hävdades att mot problembarn där inget annat förde dem tillrätta behövdes agan vara kvar. Men av vilken art stod inte helt klart. För många barn betydde det aga både hemma och i skolan.
Skickad till hjälpklass
Hur var det då i folkskolans högborg i det här avseendet?
Återkommande förekom ett mycket pinsamt sätt att straffa dem som inte kunde läxan. En flicka råkade till exempel glömma hur mycket åtta gånger åtta var. Därför skickades hon till en hjälpklass, uppmanades niga och be om rätt svar. Därefter in till egna klassen och meddela rätta svaret.
Lärarinnan blev mäkta nöjd när den generade flickan gick och satte sig.
Alternativ till detta straff var täta örfilar. Lärarinnan här ansågs som mycket sträv, men hon hade också favoriserade elever.
Bläckhorn, alternativt linjaler eller pennor, kastades mot en elev som en manlig lärare mobbade genom att ideligen kalla honom Bo-Karlsson.
Direkt knepig
Detta skymfande förekom ofta. Läraren kallades Babb-Babb, beroende på att han satte in dessa "ord" när han utelämnade riktiga ord i meningar som eleverna skulle kunna utantill och återge rätt. Ofta var det både tragiskt och komiskt när Babb-Babb gick an.
Läraren sågs som direkt knepig av de flesta eleverna som tog revansch, när Babb-Babb våren 1940 blev inkallad och skulle med sin pluton till Arkösund. Hela klassen stod i Södra Promenaden när plutonen kom förbi på väg till tåget och skanderade Adjö Babb-Babb, och så vidare. Klassen slutade åttan och läraren såg dem inte mer. En skilsmässa där eleverna inte kände någon saknad.
Sankt Olofsskolan hade stor betydelse intill dess nya stadsdelar kom till och fick nya moderna skolor. Den började fasas ur folkskolesystemet i början av 1960-talet. Renoverades sedan och blev i 1970-talet Kungsgårdsgymnasiet. Den epoken tog slut 1985. Numera hyr landstinget för vårdskola.