Gamla och sjuka skickas hem på grund av platsbrist

Vad händer när en gammal människa, 80 år eller äldre, som dittills bott hemma och klarat sig själv, plötsligt blir sjuk och måste in på sjukhus? Och vad händer när hon skrivs ut från sjukhuset? Det är frågeställningarna som revisorerna koncentrerar sig kring. Granskningen bygger till stora delar på intervjuer med ansvariga i kommunen och representanter för landstinget. Den bild som målas upp är dyster och kritiken från kommunfolket mot landstinget är tuff. Ekonomin styr
Men även revisorerna drar kritiska slutsatser. Det är ekonomin som styr och inte de gamlas behov. När gränserna dras upp för vad landstinget respektive kommunen ska göra, blir det den egna verksamhetens ekonomi som styr, konstaterar de. - Det handlar om två parter som båda tycker att den andra ska ta ansvaret, säger Ulf Nersing. Vår önskan är att man istället ska ha de äldre i centrum för att slippa det här bollandet. Gången är den att det är läkaren på sjukhuset som bestämmer när de gamla är färdigbehandlade och klara för att skrivas ut. Och det går fort. Det handlar i allmänhet om dagar, snarare än veckor. Ibland alltför fort, enligt kommunens folk, som uppskattar att mellan 10 och 25 gamla i månaden skrivs ut på grund av platsbrist på sjukhuset, fast de skulle behöva vårdas längre. Hälften av dem är då fortfarande så dåliga att det inte kan skickas hem, men nu är det kommunen som har ansvaret och ska stå för kostnaderna. Dragkamp
Problemet är att också kommunen har platsbrist i sina boenden. I februari köade 29 äldre till plats i äldreboende och 47 till plats i korttidsboende som blivit en slags mellanstation för dem som ska fortsätta att bo hemma men ännu inte kan skickas hem. Följden blir en dragkamp mellan landsting och kommun och i rapporten finns flera exempel på hur den kan se ut. Här är ett exempel: Innan de gamla skrivs ut från sjukhuset ska en vårdplan upprättas för den fortsatta vården. Enligt rapporten händer det att läkaren kallar kommunens folk till vårdplaneringsmöte dagen före operationen. Ju fortare mötet hålls, desto tidigare går nämligen betalningsansvaret över på kommunen. Det har hänt att patienter blivit amputerade samtidigt som kommunen haft betalningsansvaret, berättas det vidare. Ulf Nersing säger att han ser allvarligt på det som kommit fram i rapporten. Ändå ställer revisorerna inga krav på åtgärder. - Vi lämnar frågan öppen eftersom det här bara är en förstudie som bygger på intervjuer, förklarar Ulf Nersing. Först vill vi få bekräftat från vård- och omsorgsnämnden att de känner igen sig i den här beskrivningen, sen vill vi gå vidare och titta djupare på hur det ser ut. Och det vill vi göra tillsammans med landstingets revisorer.