Fullsatt kväll med boken
- Jag vet inte alls varför jag skriver. Jag vet lika lite om skrivandet som om levandet, förklarade Bodil Malmsten.Innan hon tog publiken med storm, med sitt skrivande om sitt levande.
Tre författare, tillika estradörer - Bodil Malmsten, Åsa Larsson och Inga-Lina Lindqvist. Och så teaterchefen Johan Selander, kvällens konferencier. FOTO: JANNE FORSBY
Foto: Fotograf saknas!
För flera av författarna har berättelserna växt fram ur tystnad och tomrum, ur hemligheter och gåtfullheter. I Helena Henschens familj var det förträngda, onämnbara händelser som födde frågorna som i sin tur ledde till boken i "I skuggan av ett brott". Det vill säga 1932 års familjetragedi inom familjen von Sydow, där sonen sköt ihjäl sin far och två av hemmets tjänstefolk innan han samma kväll, på restaurang efter champagne och ostron, sköt också sin fästmö och sig själv .
Helena Henschen föddes åtta år senare, mördaren var postumt hennes morbror. Det var hennes mor som gjort den hemska upptäckten, men aldrig någonsin ville hon tala om saken. Berättelsen har många tomrum, som författarinnan fyllt ut med egna tolkningar. Det lät förtätat spännande.
För Åsa Larsson, med sin andra deckare "Det blod som spillts", växer berättelserna ur det undermedvetna. Hon överraskade med att inte läsa en rad ur boken - men däremot berätta om hur hennes kristna uppväxt förde henne i kontakt med de förfärliga historierna i Gamla Testamentet.
Hon relaterade en våldtäkt från Domareboken, som var en ovanligt läskig sak även för att vara i den genren.
Domarboken har en suggestivt repeterande berättarteknik, och det finns också så mycket man inte får veta men som ens fantasi fortsätter att bearbeta.
Inga-Lina LIndqvist fick idén till sin samling med stycken ur livet från en invandrare som hon på en järnvägsstation hörde fråga efter avdelningen för påhittade föremål.
Det yttrandet gjorde ett starkt intryck på henne, för övrigt själv invandrad från dåvarande Sovjetunionen vid 15 års ålder. Vart, funderade hon vidare, vart tar allt vägen? Vår längtan? Vår obesvarade kärlek? Kanske till någon "Avdelning för påhittade föremål" -som då också blev titeln på hennes senaste bok.
Och Bodil Malmsten, som inte vet varför hon skriver, hon var naturligtvis alldeles överdådig där paradoxer, lustigheter och djupsinnigheter bara flödade fram och där hon också läste ur nya boken "Mitt första liv".
Hon kom in på berättarkvällar i Bretagne, och man tänkte att nu blir det något mysigt ur det franska folkdjupet. Men nej, Bodil förklarade sig avsky den sortens berättande. Hon vill inte alls veta källans hemlighet, lika lite som hon vill veta hemligheterna om sitt eget liv. Det är legenderna som intresserar henne.
Sedan var det deckarförfattaren Jan Arnald och till slut Käbi Laretei med sin memoarbok. Men ack, vid det laget var vår tid utmätt. Hög tid att rusa iväg till en dos mer prosaiskt skrivande.
Så jobbar vi med nyheter