Från grått till grönt
- Från grått och trist till vackert... att få vara med om en sådan förvandling som här i Norrköping, det har varit fantastiskt, säger Lars Hågbrandt.När han nu lämnar in som kombinerad stadsträdgårdsmästare och gatuchef - och drar vidare till grannstaden, den med domkyrkan.Han är en gladlynt person, som inte tyngs alltför mycket av formella meriter. I stället har han visat sin driftighet ute på fältet.
Don efter person. Stadsträdgårdsmästare är väl ändå, till syvende och sidst, vad Lars Hågbrandt främst har varit. Här på en favoritplats: Växthuset på Sylten. FOTO: JANNE FORSBY
Foto: Fotograf saknas!
Trots att, som Hågbrandt säger, kommunen hela tiden haft besvär med ekonomin. Dagens problem är definitivt ingenting nytt.
- Nej, aldrig har vi fått höra, att nu är Norrköping på fötter.Hela tiden har det varit ännu kärvare nästa år, hela tiden har det sparats. Ändå har det gått att göra så mycket. Vi har fått medel till det vi föreslagit, sedan har vi också haft en massa idéer som vi fått lyfta undan, säger Hågbrandt.
Lång lista
Men lite mer pengar än nu måste det väl ändå ha funnits, så lång som listan över vad som gjorts blir: Strömparken, fontänerna i Strömmen, Hörsalsparken, Dragsparken, Tänkargrottan vid Åbackarna, Grytstorget, Stora Lyftet av Drottninggatan, ytorna framför Stadstornet, Holmentornet, Idrottsparken och Stadsbiblioteket, Nya Torget, Holmentorget, Olof Palmes plats och Hannes Alfvéns plats, Resecentrum, gångstråk längs Strömmen... osv osv.
Nu har ju inte Hågbrandt själv gjort allt det här. Personalen har, som han säger, varit fantastisk. "Jag har snarare behövt bromsa än puffa på.- Teatertorget tycker jag blev strålande. Här har vi skapat en förplats till den vackra byggnaden, där vi också fört ut lite av lekfullheten som finns på teatern.
- Hamnpromenaden längs Saltängsgatan blev också bra. Förut var den mer som en trädgårdsgång, men nu känns det väldigt marint att gå där, som en riktig kaj. Som det också var förr i tiden, när båtarna lade till där.
- Ja, och så rhododendrondalen, förstås. Men sen räcker det ju inte med att vi fixat till stan fysiskt, vi har ju också haft verksamheter. "Fånga ditt Norrköping", där invånarna fick en engångskamera med tolv bilder, var mycket bra.
Folk ställer upp
Med det kommer Hågbrandt in på något, som han tycker är fantastiskt med Norrköping: Att folk ställer upp.
- När man gör nåt för stan, då går Norrköpingsborna man ur huse. Idag är folk här oerhört stolta över sin stad. Vi har fått så mycket respons, mest då för blommorna och belysningen. Men också till exempel för Ståthögarondellen, just den har vi fått mycket beröm för.
- En del kanske tror att vi bara får en massa ris, men vi får mycket ros också, säger Hågbrandt.
Barnens Skog på Ljurafältet tycker han är ett fantastiskt projekt. Han vet ju att barnen, som planterat träden, också kommer tillbaka för att titta. Liksom Lars Hågbrandt själv så gärna återvänder till Vingåker, där han var med och planterade 600 lindar på 80-talet. Åker dit och ser, hur stadens karaktär förändras i takt med att lindarna växer.
Blommor och ljus
Hans avgång råkar nu sammanfalla med att blomster- och ljusarrangemangen hänger på en skör tråd. Hågbrandt är försiktig, när han får den ofrånkomliga frågan.
- Men visst, min personliga åsikt är ju att blommorna och ljusen blivit ett starkt varumärke från Norrköping. Stan har blivit känt för sina blommor och sina ljus. Det offentliga rummet är ett varumärke för en stad, betydligt starkare än vad gemene man kanske har klart för sig.
- En del av det vi gjort har knappt kostat något alls. Som påskriset, det var en sån där enkel grej. Lite vippor i björkarna, det var allt. Men det gladde så många. Och vårt lökprogram, med scillor och annat som ringlar i gräsmattorna, det har också varit så uppskattat.
Inte snålare
Att Norrköpings politiker nu skulle ha blivit snålare är inget som Lars Hågbrandt vill ta i sin mun.
- Nej, även om vi för år 2004 kan se en liten minskning av vår andel av drifts- och investeringsbudgeten. Men investeringarna har ju i stället en inriktning på infrastrukturen. Och den är också nödvändig, om Norrköping ska kunna expandera.
- Vi ska inte sticka under stol med att vi inte kunnat göra något, om inte den politiska viljan funnits. Sedan måste politikerna prioritera, det är ju deras sak.
Född 1956 i Sandviken är han, gick trädgårdsskolan tre terminer i just Norrköping. Ett år på Alnarp har han också bakom sig, men annars är det ju i praktiska livet som Lars Hågbrandt visat vad han går för. I först Vingåker, sedan Mariestad (stadsträdgårdsmästare där) och så 14 år i Norrköping. Nu blir han samhällsbyggnadschef i Linköping, där då även stadsplanering blir hans bord.
Blev bara en dröm
En dröm han aldrig fick förverkliga var att ge Norrköping ännu en stor park. Lite som Folkparken, men på Ljurafältet; denna länk mellan innerstad och förstad. Att få genomföra ett sådant projekt, där folk om hundra år kan säga: Så rätt de tänkte på den tiden. Ungefär som med våra älskade Promenader som då, 1850-talet och framåt, egentligen var ett helt vansinnig idé.
- När 50 år har gått måste ett hus renoveras, men ett träd är bara halvmoget vid det laget. När det gäller träd finns det en dimension till, som är helt enorm, säger Lars Hågbrandt.
Och med det har den avgående stadsträdgårdsmästarn också en sista maning till sin stad:
- Se till att det verkligen kommer en ny stadsträdgårdsmästare. Det har Norrköping haft ända sedan 1911.
Så jobbar vi med nyheter