Hon har jobbat som journalist på både NT och Folkbladet. För åtta år sedan sadlade hon om och utbildade sig till bibliotekarie. Parallellt har hon skrivit barnböcker, och har hittills gett ut tre delar i serien M-deckarna. Nu är det återigen dags att förnya sig. I helgen släpper Gabriella Nilsson sin första vuxenroman –Sanden.
Vi besöker Gabriella i villan strax utanför Norrköping. Det är en solig fredagsförmiddag och vi slår oss ner vid köksbordet. Gabriella bjuder på kaffe och kladdkaka som hon gjort själv.
Varför ville du skriva en vuxenroman?
– Det började med att jag stod och pratade med Anders Karlin som jobbar i Söderköpings bokhandel. Han sa att det vore spännande om det skrevs en vuxenroman som utspelar sig kring Söderköping. Och då... det bara dök upp i mig. Jag började skriva. Det var konstigt, men jag kände mig manad.
Var det tanken på att skriva en lokal roman som lockade?
– Ja, det kan man säga. Jag gillar miljön i Sankt Anna, så det blev en bra plats för min historia.
Boken heter Sanden och är en spänningsroman. Den handlar om två kvinnor som vid en första anblick är väldigt olika. Den ena jobbar i receptionen på en tidningsredaktion och den andra jobbar som journalist på redaktionen. En av kvinnorna har en dotter som försvann under ett midsommarfirande i Sanden i Sankt Annas skärgård. Under bokens gång upptäcker kvinnorna att de har mer gemensamt än de visste.
Vad har varit största utmaningen med att skriva en bok till en äldre publik?
– Den stora skillnaden har varit att jag kunnat använda hela mitt språk. När jag skrivit M-deckarna har målgruppen varit personer kring 11 år. Då har jag behövt begränsa språket lite. Nu har jag kunnat använda hela ordförrådet, vilket varit skönt.
– Annars har den stora utmaningen varit som med all text: När är den färdig? Blir den någonsin färdig? En text kan man ju jobba med hur länge som helst. Hur mycket ska man berätta? Hur mycket ska man låta läsaren förstå själv? Det är det svåraste tycker jag, vare sig man skriver till yngre eller äldre.
Boken utspelar sig delvis i en redaktionsmiljö i Norrköping, som du tidigare jobbat i. Saknar du att jobba som journalist?
– Nej. Haha. Nu vill jag inte ta ner dina journalistdrömmar, men jag gillade aldrig att vara reporter. Det var inte min grej att jaga folk, och bevaka domar och sådär. Jag har alltid gillat de lättare texterna. Personporträtt, kulturreportage och så.
– Jag blev nog lite cynisk av att jobba som allmänreporter.
Hur då cynisk?
– Jag kände att det var svårt att få med hela bilden av saker. När jag skrev om någon som farit illa till exempel. Det blev aldrig heltäckande. Det blev en smal bild som skulle spegla en persons hela liv. Till slut kände jag bara att "det här är inget för mig".
– Men det har varit väldigt roligt att skildra redaktionsmiljön.
Vi byter tema – när tvivlar du som mest på dig själv?
– Hela tiden, haha.
Känner du ett ständigt tvivel när du sitter och skriver?
– Nej, det gör jag inte. Men det är ju 25 procent njutning och flow och resten av tiden är ganska hård. Ibland tänker jag "varför gör jag det här?". Men jag landar alltid i att jag ändå har ett behov av att dela med mig av saker. Ofta när jag sätter mig och skriver så känner jag ganska snabbt hur det kommer till mig, och då är det bara roligt. Flera timmar kan bara flyga iväg.
– Men för att svara på din fråga: Tvivlet kommer nog mest i fasen jag är i just nu – när boken precis kommit ut. Vad kommer folk säga? Det är läskigt. Det är som att ta sin lilla bebis som man levt med länge, och så ska man ge bort det till andra – "här ta hand om det här".
Kommer du läsa recensionerna?
– Ja, det måste jag göra. Det är positivt med att ha jobbat som journalist – man blir ganska tålig för kritik.
Hur hanterar du dålig kritik?
– Ja... bra fråga. Det är väl att försöka lyssna på de bra kommentarerna som kommer. Och också kunna förstå att "nu är det gjort". Nu kan jag släppa det här. Och börja med något nytt.
Vad ska du göra nu? Har du något nytt på gång?
– Ja, jag har faktiskt manus klara till två nya vuxenromaner. Sedan har jag en bok kvar av M-deckarna som jag vill bli klar med.
Lördagen 19:e mars är det boksläpp för Sanden i Söderköpings bokhandel.