Under en vecka, varje månad på året, utför SMHI expeditioner där data och information från Östersjön och Västerhavet samlas in. Med olika instrument tar de upp vatten från olika djup och analyserar innehållet. Bland annat undersöks salthalt, temperatur och hur mycket näringsämnen, klorofyll och syre det finns i vattnet. I labbet studerar oceanografer bland annat plankton och eventuell algblomnings utbredning och art. Fartyget har en mängd moderna redskap, en del av dem tar upp information mellan de punkter som de alltid stannar vid för att göra mätningar.
– Det är fantastiskt det här fartyget. Att vi får bättre information mellan stationerna gör att vi får bättre information om hur det står till i havsmiljön, säger Pia Andersson, oceanograf på SMHI.
Men analyserna de gör visar en dyster bild av hur Östersjön mår. Övergödning, försurning, utsläpp av plast och läkemedel är några av de problem som haven tampas med.
– Det ser mörkt ut ja, men det finns alltid sätt att jobba framåt på, säger Pia Andersson.
Helén Andersson, chef för forskningsavdelningen på SMHI, håller med.
– Näringsutsläppen är nere på ganska låga nivåer, men vi lever kvar med utsläppen som gjordes på 60-talet, säger hon.
Långa serier av information är betydelsefullt för hur vi ska agera framåt, menar hon.
– Vi ska se sanningen i vitögat. Det är därför vi är ute, för att kunna följa förändringar under lång tid. Och ju mer havet förändras desto mer behöver vi förstå.
Att säga en sak som skulle rädda Östersjön är svårt eftersom det finns flera olika problem att hantera. Men Helén Andersson tror att hanteringen av läkemedel i vattnet är det viktigaste att ta tag i just nu.
– Det är inte det som SMHI är experter på, men jag hör andra forskare och ser den problematiken, att det är svårt att få koll på vad som går ut och att reningsverken inte kan ta allting. Övergödningen vet vi om och det har alla länder jobbat med dedikerat med under lång tid.
SMHI driver också Nationellt oceanografiskt datacenter där de sammanställer och arkiverar den information som mäts upp på fartyget. Patrick Gorringe som jobbar där berättar stolt att Sverige har världens längsta tidsserie av vattenståndsdata, som går tillbaka ända till 1774.
– Historiska mätningar är extremt användbara, det är de vi använder för att förstå förändringar i havet, säger han.