Före varuhus och gallerior
Rundströms järnafffär vid Drottninggatan/Sankt Persgatan, där numera Spiralen 2 ligger. Till höger låg Algot Holmbergs välkända fröaffär. I tredje huset t v hade Östergötlands Dagblad kontor och redaktion. Foto: Gustaf Larsson/Stadsmuseets samlingar
Foto:
Kvartersbutikernas roll att försörja stans människor med matvaror ökade kontinuerligt under 1900-talets första hälft.Från Tempos premiär 1935 dröjde det nästan 50 år innan varuhusblocken och "förstadscentra", som t ex Hagebys centrum 1966, ersatt de flesta kvartersbutikerna. Rivningsvågen under 1950 och 1970-talen orsakade en väldig ombildning av handeln. Antalet handlande i stan beräknades till ca 500. Den mesta livsmedelshandeln därefter förekom i stora varuhushallar.Av den här revolutionen i handeln träffades inte blott små butiksägare, utan också anrika familjeföretag i skilda branscher. De fick se både företag och marknad försvinna. Landsomfattande bolag började styra handeln.Kedjeföretag
Varuhus och gallerior är numera fyllda av kedjeföretag i alla möjliga branscher. Stans gamla klädhandlare, Sterns, Hedberg & Skoglunds och Stenegårds är exempel på firmor i dam- och herrekiperingsbranschen som försvann. Samma som på många andra områden.Ett särskilt traditionsrikt företag var Edward Hagman, grosshandlaren som grundade sitt företag på Drottninggatan 1889. Mitt emot rådhuset låg hans handelshus. Det var en egen arkitektur som gav myskaraktär. Försäljning skedde i parti - och minut av glas, porslin, köksartiklar, elektrisk belysningsarmatur och inte minst en leksaksavdelning som gjorde huset populärt bland barnfamiljer. Fäder och rika herrar kunde köpa rökservicer. Vid 1920-talets villaboom i Oxelbergen, Pryssgården, Smedby och andra områden vände sig många till Hagmans i belysningsärenden. Där var det tryggt att handla.Norrköping var en stad rik på järnhandlare, en del även inriktade på sport, t ex Rundströms som, liksom Alfred Johanssons, fanns på Drottninggatan. På Kungsgatan fanns Liberg & Larsson, Jansson & Norrbom och på det som hette Västra Kungsgatan i hörn med Sankt Persgatan fanns också en järnhandlare. På Hospitalsgatan fanns Nilsfors och på Trädgårdsgatan Eskilstunaboden. Eneby Järn på Finspångsvägen.Nära jordbruk
Orsaken till det rika utbudet av järnhandlare var det nära jordbruket med gårdar och bönder alldeles inpå knuten. Bönderna behövde redskap som plogar, spadar, grepar, högafflar, hässjetråd m m. Inne i stan vimlade det dessutom av olika hantverkare som behövde verktyg av alla slag. Vid den moderna stadens framväxt tvingades industrier och verkstäder utanför stan. De nära jordbruken försvann och på den bördiga marken frodades i stället handel och annat näringsliv. Gamla handelsformer räckte inte till i den nya tiden.