Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Folkskola: Lugg och svärord?

Foto:

Norrköping2011-01-15 03:00

I socknarna Borg och Östra Eneby dröjde det två till tre decennier in på 1900-talet innan de fick sina riktiga folkskolor. Båda områdena hade stadsnära jordbruk och bondgårdar. Borgs villastad härleds i "Norrköpingshistoria 1900-talet" till 1890-talet. Det var mer bemedlade Norrköpingsbors stadsdel. När de ritade upp stråk och kvarter hade de sannolikt Saltsjöbaden som en förebild. Ungefär samma vy-tänkande som i Lindö.

Hellre privatskolor
1910 bodde omkring 600 människor i området och 1930 runt 1500. Men först 1929 fick stadsdelen sin folkskola kallad Villastadsskolan. De som bodde där hade inte haft så bråttom med att efterfråga skola för sina barn.

Många föräldrar ville inte att deras barn skulle gå i folkskolan. I stället gick de i privata skolor som fanns inne i Norrköping. Det kostade terminsavgifter, men det utgjorde inget hinder för de finare familjerna, även om det också kostade resor.

- Varför gick vi inte i folkskolan? Att gå där var det inte tal om.

Lugg och svärord
Folkskolebarn hade lugg och sa svärord!

Så förklarar Marianne Zetterström i boken "Diktens Norrköping" bojkotten av folkskolan. Några decennier senare gick Folkbladets chefredaktör Christer Sandberg i Villastadsskolan utan att känna någon olust. Till friheten i Borgs villastad hörde att där låg Kneippkuranstalten. Att det var riktigt fint i Borgs Villastad framgick också i en hänförd recension i Östergötlands Folkblad 1921:

"Av Norrköpings många förstäder är Borgs villastad den förnämsta i varje avseende. Redan från början anlagd enligt en uppgjord stadsplan, har den regelbundna gator och i sanitärt avseende är allt ordnat på stadsmässigt sätt."

Jordbruksmark försvann
Först närmare tio år senare gjorde den nya skolan stadsdelen ännu bättre.

I Östra Eneby fanns, som det var förr, alltid en kyrkskola men in i de första decennierna av 1900-talet räckte den inte till. Jordbruksmarken trängdes undan för bostadsbebyggelse.

Östra Eneby bestod av stora markområden och bostadsbyggande möjliggjordes på många håll. Här var ju Sörby, Pryssgården, Enebymo- och Karlshovsområdena.

Framåt 1920-talet ökade Egnahemsbyggandet här, liksom i andra delar av stan. Det blev ännu fler familjer och de befintliga äldre och mindre skolorna kunde inte ta emot fler elever, annat än genom dubbelläsning, en modell som förorsakade olika besvär för både lärare och elever.

Eleverna strövande
1925 beslöts att bygga en skola i Taborsbergsområdet och snart blev en skola, kallad Karlshovsskolan klar. Det blev ett ganska pampigt projekt med ett klocktorn på skolhusets förhöjda mittdel. Skolans läge mitt i villastadsområdena var lämpligt ansågs det. Men eftersom skolan kom att ligga alldeles bredvid spårvägen till Fridvalla så har det påkallat extra säkerhetstänkande med tanke på elevernas strövande till och från skolan sker över spåren.

Liksom skolorna i Norrköping oftast låg vid stans Promenader placerades också spårvägen förbi de flesta av de gamla skolorna. Så där fick eleverna också vanan att respektera den. Och åka med den till plugget.

Väggplanscher oftast från "Litho", kartor och bilder av andra slag fanns de gott om i svenska skolor som hjälpmedel i undervisningen. Småningom kom det dock modernare teknik för bildvisning, till exempel balloptikonapparater (en sorts projektor). Folkskolestyrelsen hade inte råd att sprida sådana överallt.

Men det togs initiativ för att lösa problemet. Så här berättas i Folkskolans 150-års jubileumsbok "Klass efter Klass" i Norrköping:

"Ett idylliskt exempel från 1930-talets början kan hämtas från den nybyggda Karlshovsskolan. Där samlade lärarna in 200 kronor till en balloptikonapparat under förutsättning att skolkassan tillsköt det belopp som ytterligare behövdes för en lämplig apparat.

Folkskolestyrelsen mottog tacksamt gåvan står det i protokollet."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om