Den internationella blandningen var i vanlig ordning påfallande. Att där fanns många somalier var inte särskilt svårt att se, med alla dessa kvinnor i härligt färglada dresser och slöjor. Ganska många barnvagnar var det också, och ännu fler ansiktsmålade små barn.
Där svängde den ena dansgruppen efter den andra från Frinavet runt, bland annat till "Singing in the rain." Sådant sjungande såg det faktiskt också ut att kunna bli tal om. Men något regn kom lyckligtvis aldrig.
Räckte med tvåEfter Frinavetgänget var det dags för Ashanti Fire, som på grund av något missförstånd var lite decimerade denna dag. Två trummisar räckte dock gott och väl för att rycka med sig publiken.
Om Xabiib Sharaabi, flykting från Somalia som kom till Sverige för åtta år sedan och numera bor i Eskilstuna, visste vi som väl de flesta andra ingenting.
Men somalier på kulturfesten informerar oss om, att denne sångare är ett stort namn bland somalierna och har uppträtt på alla möjliga håll i världen.
Och Abdulkadir Ahmed, miljöpartistisk ledamot av kommunfullmäktige, berättar för oss att Xabiib Sharaabi var en artist, som han själv gärna lyssnade på hemma i Somalia - innan inbördeskrig och annat drev honom på den flykt, där Norrköping, Sverige blev det slutliga målet. Sharaabi gjorde sig, får vi också veta, vartefter obekväm i hemlandet.
Släpper lossFör våra inte alltför detaljkunniga öron lät det som framfördes som något slags svängig afro-rock. Xabiib Sharaabi har själv komponerat sångerna, så även de båda hårdsvängande nummer som här lät sig höras.
Färgglada kvinnor tråder dansen framför scenen,. Där träder då även vår lokale miljöpartist in och släpper loss betydligt mer än vad han kan göra i fullmäktigesalen.
Så bjuds det då också i vanlig ordning på bakverk och andra tilltugg - från Somalia, Albanien, Tjeckien, Norge, Finland och kanske några länder till... ja, Sverige fanns förstås också med denna dag.
