Konstnär och projektledare Henrik Teleman har besökt sju flyktingförläggningar – en i Norrköping – och intervjuat cirka 100 flyktingar i jakten på människan.
– Det har varit en lång resa. Möten och långa intervjuer med individer med olika bakgrund. Jag har lärt mig mycket om mig själv, om andra människor och om mänskligheten, berättar Henrik Teleman.
Projektet har lett till en utställning, en bok, radioprogram "Det nya livet", som sänds i P1 varje vecka och som bygger på flyktingarnas berättelser. Historierna kantas av kärlek, sorg, glädje och mycket mer.
Den fullständiga utställningen finns på Arbetets museum men invigdes i Mirum galleria under helgen i mindre format, baserat på tolv individers berättelser – som hamnat i Norrköping.
– Det är inte alla som går på museum. Här på Mirum kommer människor i olika åldrar och nationaliteter. Vi når ut till alla genom att visa den här.
Bilderna är tagna och hämtade ur de intervjuades mobiltelefoner.
– Telefonen innehåller upplevelser, händelser och en människas förflutna, därav har utställningen fått sitt namn "I telefonen finns hela människan".
"Vi var 15 eller 16 när vi kysstes första gången. Vi var grannar och våra hus låg nära varandra. Vi träffades på taket, hon på deras och jag på vårt. Vi växte upp tillsammans. När vi lekte tittade vi på varandra hela tiden. Och vi gick tillsammans till skolan.", är ett utdrag ur en berättelse i en monter på Mirum.
– Det finns så mycket kärlek i deras historier. Förälskelse och förbjuden förälskelse, berättar Teleman.
Många av berättelserna bygger på kvinnor med förväntan på jämställdhet.
"Jag var framgångsrik lärare med stor personlighet. Jag hade kontakter med politiker. Al-Shabab vill inte att kvinnor ska vara sådana i Somalia . Jag blev arresterad och slagen. de dödade mig nästan. på kvällen samma dag som jag släpptes lämnade jag mitt hemland", är en del av den 57-åriga matematikläraren från Somalia Saadiya Mohammeds historia..
– De är jurister, lärare, snickare eller fotbollsspelare. De har barn. De har gått i skolan. De har varit förälskade. Minst av allt vill de vara flyktingar, beskriver Henrik Teleman sitt projekt.
Tanken är att man ska se utställningen och lära sig mer om sig själv samtidigt som man lär sig mer om andra.
– Jag har funderat mycket över könsroller. Vad det finns för skillnader mellan olika klasser, åldrar och grupper i olika samhällen. Jag har kommit fram till att det inte är som vi tror. Vi är alla väldigt lika och Syrien är ungefär som Sverige var på 1950- 1960-tal, säger han.