För det är ju inte alltid så bra menar Oskar som sitter mitt emot mig, tio våningar upp vid röda stan. Att bli rädd är liksom hela poängen med skräckfilm. Efter att ha betat sig igenom en samling på ett snart ett hundratal skräckfilmer, och mer därtill, har själva synen på skräckfilm förändrats sedan allting började.
- I lördags fick jag en ny och nu har jag 99 skräckfilmer totalt. Jag såg den första när jag var åtta och har hållit på sedan dess. Sedan håller jag även på med effektmaskering.
Flimmer visade favorit
Att Oskar har sett ett stort antal skräckfilmer råder det alltså ingen tvekan om, men det krävs mer än det för att få titeln "Skräckmästare". Nu pratar vi om en kille som numera letar efter att bli rädd.
- Jag har kommit över det där med att bli rädd, så nu vill jag nästan bli rädd istället. Specialeffekterna lockar men vi det här laget kan man nästan alla knep de vill skrämmas på. Det finns vissa sätt som hollywoodfilmerna använder som man bara blir irriterad på.
Nu i helgen är även filmfestivalen Flimmer någonting som lockar denna skräckfantast. På förra årets Flimmer såg han nämligen filmen som skulle bli hans favorit bland skräckfilmer.
- Ekonomin tar över men jag ska se några filmer i år. Det går fyra skräckfilmer och jag ska se alla. Antichrist blev en sån nyfavorit förra året. Den var någonting nytt, lite över gränsen. Jag var lite chockad över sättet de gjort den på.
Om "Antichrist" då är skräckmästarens tips på en film man borde se så finns det en viss film som man inte borde se.
- House of Blood, se inte den
Konversationen leder vidare och vi kommer fram till de läskigaste filmerna som finns. Oskar menar att Steven King är roten till all skräckfilm. Filmerna som är baserade på Kings böcker är de som blir bäst, hävdar han.
- Den läskigaste filmen jag någonsin sett är nog "Carrie". Jag såg den när jag var liten och det är någonting som ligger kvar nu. Det var en massa blod, sånt som var läskigt när man var liten.
Spöken och Gastar läskigare
Annars är slasher-filmer i stil med "Saw" ingenting som lockar. Oskar vill ha ett element som man inte riktigt vet vad det är, för att han verkligen ska kunna tycka om filmen.
- Det finns ingenting okontrollerbart i såna filmer, det är liksom bara en kille som vill mörda karaktärerna. Det är roligare med filmer som "The Ring", där tjejen är med, som man inte har kontroll över.
Oskar har inget direkt favoritcitat från någon skräckfilm, men måste han välja ett, så finns det faktiskt.
- Har inget direkt, men den svenska översättningen av "Do you fear the boogie-man?" till "Fruktar du den fula mannen?" från filmen "A nightmare on elm street" är lite roligt.
Att Oskar är den, om någon, som inte borde bli så rädd för skräckfilmer, der råder det ingen tvekan om. Om man själv faktiskt kan skrämma bort sin självskadande rädsla för skräckfilmer vet jag inte. Då måste man ju först våga pröva.