Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fjädrar, vilken skönhet!

SÖDERKÖPING
Best in show på den nationella fjäderfäutställningen i Söderköping blev en liten svart och silvergrå höna med långa ben som för ett otränat öga inte såg mycket ut för världen.

Svensk dvärghöna är en gammal svensk lantras som kan ha funnits redan på vikingatiden. Kännetecken: knäande gång.
FOTO: ANITA KJELLBERG

Svensk dvärghöna är en gammal svensk lantras som kan ha funnits redan på vikingatiden. Kännetecken: knäande gång. FOTO: ANITA KJELLBERG

Foto:

Norrköping2001-11-19 00:00
Det var en "modern engelsk stridshöna" av yppersta klass, med 96 poäng av 100 möjliga, fick vi veta av chefsdomare John-Åke Svensson från Värmland som kunnigt guidade oss runt bland 570 tuppar, hönor, ankor, gäss, fasaner och kalkoner på övre planet vid Fixpunkten i Söderköping.
Här var det i helgen en nationell utställning, arrangerad av Svenska rasfjäderfäförbundet, SRF.

<b>Kacklande utan like</b>
Det var ett kacklade utan like bland burarna där intresserade besökare kikade in på silkeshöns, pekingankor och holländska vithättor.
SRF är en ideell förening med ca 1 800 medlemmar i Sverige, och ett 30-tal lokala klubbar. Föreningen slår ett slag för en hobby som hjälper till att bevara de raser och färgvarianter som finns i landet.
- Vi har ungefär 60 hönsraser i Sverige, och lika många i dvärg, med 30 olika färgvarianter, säger John-Åke Svensson.
Helén Gustavsson från Ringarum är sekreterare i Östgöta rasfjäderfäklubb.
- På två år har vi ökat från 60 till 102 medlemmar, berättar hon.
Klubben är sommartid ute på olika marknader och slår ett slag för att man ska upptäcka andra raser än de gamla vanliga vita och bruna värphönsen som knappt har ett normalt hönsbeteende kvar.
Varför inte ha vackra hönor som ser lite roligare ut, och som ruggar och sprätter omkring som en höna ska? Ägg blir det från dem också, fast kanske inte lika många.
Själv har Helén fastnat för faverolle, en fransk köttras, stor och lugn, med fjädrar på fötterna.
- De är mysiga, säger hon och stryker den stora tupp hon har i famnen över fjäderdräkten.

<b>Väldiga bjässar</b>
Den största renrasiga hönsrasen heter brahma, och är väldiga bjässar med befjädrade fötter och en grym blick, som kommer sig av en valk ovanför ögat. Fast de är snälla, försäkrar John-Åke Svensson.
En av de minsta sorterna på utställningen var svensk dvärghöna, en mycket gammal lantras som kan ha funnits så långt tillbaka som på vikingatiden.
- Dess speciella egenskap är att den har en knäande gång, säger John-Åke Svensson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om