Omogna killar, det vill säga Özz Nûjen, Patrik Larsson och Måns Möller är tillbaka. I november gästar de Flygeln för 90 minuters föreställning – med total avsaknad av allvarliga inslag. Det hela började med att trion ruttnade på julförställningar som inte blev som man önskat.
– Vi tröttnade på att man står på en sån här julgala i en ishall och så sitter det fulla människor och kastar sill på en. Så vi tänkte att vi skippar det där och så hyr vi några fina teatrar och konserter och för en riktig julshow. Så slipper vi griseriet, julbordsgriseriet. Det var väl egentligen tanken från början, säger Måns Möller.
Sagt och gjort. Nu har de tre gjort fler framställningar än han kan räkna, vid sidan av sina solokarriärer. Alla tre har blivit kallade omogna, menar Måns Möller. Det var lite därför tanken föddes att vara omogna på riktigt – i en och en halv timme.
– Det är kul att bara få tramsa nån gång. Det här är ju mycket mer lättsamt. Jag tror att antingen älskar man det eller så tycker man att det är det sämsta man sett på en svensk scen.
Materialet har de skrivit tillsammans. Men inget är skrivet i sten. Måns, Patrik och Özz har testat materialet på den faktiska publiken och stryker helt enkelt delar man inte anser blivit så lyckade eller där publiken inte verkar hänga med.
– Vi kommer att ha ändrat lite innan vi kommer till Norrköping, säger Måns Möller och hänvisar till att en del av skämten som krävde viss förkunskap av publiken strukits.
Allt är definitivt heller inte skrivet i sten. Trion har en förkärlek för att försöka sätta dit varann på scen och för att improvisera högt och lågt.
– Det blir ju lite tävling. Alla vill ju vara roligast, säger Måns Möller.
Och det händer att även publiken improviserar.
– Vi hade en tant som satt och åt filmjölk i publiken i Västerås en gång. Då handlade ju hela föreställningen om det sen, säger Måns.
Recensionerna lät inte vänta på sig och gruppen fick höra att de hade planterat in en i publiken som åt fil. Men så var inte fallet, avslöjar Måns Möller.
– De sa att det var overkligt, eller vad det stod. Men det hade vi ju inte gjort såklart, det vore ju inget roligt. Men jag pratade med henne och hon hade opererat sig och fick inte äta fast mat. Det var därför hon satt och åt fil mitt i publiken.
En annan gång var det en som hade med sig en stickning.
– Då ändras hela föreställningen. Då lägger man in det där i alla sketcher. Målet är att varje kväll ska bli unik, säger han.
– Det är väldigt mycket publikinteraktion. Folk älskar när de märker att det är improvisation.
Improvisationen i sig kan sätta även den mest vane på scen på pottkanten. Särskilt som alla tre gillar att retas med varandra. Som den gången när Måns Möller stoppade en banan i badbyxorna för att känna sig lite bättre i sketchen som bodybuilder.
– Oerhört förnedrande utan att det var med flit så ramlade den ut efter halva sketchen. Alltså de höll på att bryta ihop Patrik och Özz. Och då kom ju hela sketchen att handla om att jag hade en banan i byxorna, säger Måns och tillägger att detta är den show där han själv haft allra roligast på scen.
I en intervju med Folkbladet har Özz förresten kallat sig din personliga assistent. Kommentar på det?
– Haha, jo men det. Ja altså. Jag måste väl säga att jo, så är det väl lite grann. Men jag är glad att jag får komma ut och spela. Jag behöver all hjälp jag kan få.
– Men Özz har pratat mycket genom åren om att han är hårig. Och efter att ha delat rum förra turnén ... Jag vill inte kommentera hur hårig han är – men jag har blivit pälsdjursallergiker.