I Tanzania är människor med albinism inte mycket värda. De ses ned på och Martin Haule och Josephat Igembe, båda själva albinos, som är på besök i Norrköping just nu, vittnar om diskriminering på i stort sett alla plan.
– I skolan finns inga hjälpmedel, lärarna förstår inte vår situation, säger Josephat och fortsätter:
– Vi blir diskriminerade på universitetet och ingen vill anställa oss. Det är hemskt!
Samtidigt är de guld värda för många. Eller rättare sagt, deras kroppsdelar. Häxdoktorer sprider myter om magin kring deras kroppsdelar, där en hand sägs ge fiskare större fångst och politiker fler röster och ett ben hjälper till att hitta guld. För att ta några exempel. Varje år får människor med albinism sina kroppsdelar avhuggna, flera dör. Försäljningen sker på "svarta marknaden" och priserna är dyra.
– Det absurda är att det är rika och högt uppsatta som beställer kroppsdelarna. I Tanzania försöker man hela tiden avhumanisera människor med albinism, genom att exempelvis säga att de inte har något minne eller är spöken. Har de inget värde, är det lättare att döda dem, säger Hannah Gruffman, från kommunens Kultur- och fritidskontor.
Man skulle kunna tro att myterna funnits sedan urminnes tider. Men faktum är att det tog fart runt millennieskiftet.
– Människor med albinism har varit diskriminerade länge, men just myterna kring deras kroppsdelar började ta fart då, säger Eva Lundgren Stenbom, som är den som initierat kommunen i det filmprojekt som nu börjar ta form.
Hon besökte Tanzania och kände genast med människorna med vitt skinn under den brännande solen. Många får hudcancer och dör innan 20 års ålder. Andra jagas för sina kroppsdelar, pappor överger spädbarnen och många drabbas av dålig syn.
– Jag startade ett projekt med några bekanta på plats. Sedan kom vi i kontakt med organisationen Under The Same Sun (UTSS) i Tanzania, som jobbar med att sprida kunskaper om albinism. Och nu är de här!
Samarbetet ska mynna ut i en informationsfilm som ska spridas på nationell TV. En radiovariant ska också skapas.
– Det är det bästa sättet att nå ut till alla i Tanzania, säger Vicky Ntetema.
Hon är journalist och människorättsaktivist och berättar att UTSS är den enda organisationen i Tanzania som enbart vänder sig till människor med albinism. Flera internationella aktörer har varit på plats tidigare, men aldrig har det mynnat ut i något så konkret som med Norrköpings kommun.
– Nu händer det! Vi känner oss ärade! Filmen kommer inte bara visas och sedan lämnas, utan vi kommer att diskutera med de som ser dem, säger hon.
I oktober åker en delegation från kommunen och Cnema till Tanzania för att spela in filmen. Projektet finansieras av Svenska Institutet, med cirka en halv miljon kronor, och avlutas i december.
Eva Lundgren Stenbom ser en win-win-situation med samarbetet.
– Olika former av diskriminering finns överallt, det är något alla kan känna igen sig i. Därför kan vi även visa den här filmen här och diskutera olikheter, säger hon.
För Martin Haule och Josephat Igembe finns flera hopp med filmen:
– Vi hoppas att diskrimineringen minskar, att samhället tar ansvar för de med albinism, att dödandet går ner och att politiker tar ansvar.