Färre MDPV-langare döms

När straffvärdet bedöms i narkotikarättegångar utgår domstolarna från tabeller. Tidigare utgick tabellerna från missbruksdoser: ju lägre dos som krävdes för ett rus, desto lägre mängd av preparatet krävdes för att brottet skulle anses som grovt.

När MDPV narkotikaklassades 2010 bedömde Jonas Hartelius, den narkotikaforskare som domstolarna använde som expertvittne beträffande drogers farlighet, att fem gram skulle räcka för väcka åtal om grovt narkotikabrott. Detta för att det behövs en extremt låg MDPV- dos för att uppnå ett rus.

Men för drygt två år sedan, hösten 2011, drog Högsta domstolen,HD, i handbromsen. Och de tabeller domstolarna använde reviderades kraftigt.

Strax därefter ledde flera MDPV-domar i HD fram till en praxisändring som innebar att att straffen för att inneha och sälja MDPV mer än halverades.

– De sänkta straffen bidrog också till att drogen började klassas som mindre farlig. Idag jämställs MDPV med ecstasy eller amfetamin, fast drogen egentligen borde ha samma farlighetsgrad som heroin, med tanke på dess skadeverkningar, säger Hans-Jörgen Hanström, åklagare vid internationella åklagarkammaren, som arbetar med att bekämpa grov organiserad narkotikabrottslighet.

Han anser att praxisändringen försvårat både åklagarnas och polisens arbete.

– Det är klart att de sänkta straffen påverkar. Motivationen minskar. De sänkta straffen indikerar ju att en viss typ av narkotikabrott inte bör prioriteras – att samhället inte anser att det är ett problem, säger Hans-Jörgen Hanström.

Robert Kalmendahl, chef för polisens narkotika- och underrättelseenhet i Östergötland, anser att HD begått ett stort misstag, men tror inte att de sänkta straffen påverkar polisens arbetssätt lika mycket som åklagarnas.

– Åklagarna måste ha mer på fötterna än bara narkotikamängd för att få någon åtalad för grovt narkotikabrott. Men för oss spelar det inte så stor roll om en langare får två eller fem år. Huvudsaken är att vi får bort personen från gatan, Robert Kalmendahl

Men Hans-Jörgen Hanström håller inte med Robert Kalmendahl. Han menar att polisens arbete påverkas minst lika mycket.

– De får till exempel inte tillstånd att avlyssna telefoner eller datorer om de inte kan bevisa att personen är misstänkt för brott som kommer ge si eller så många år. Det är klart att det påverkar deras arbete, säger han.