"Får jag lov", sa Tage - och nu har de varit gifta i 60 år

Vi träffar dem i villan i Krokek. Bröllopskortet sitter på väggen, tillsammans med fotografier från barns och barnbarns bröllop.
- Som var mycket mer storstilade än vårt, jag har försökt förklara för våra barnbarn att det är helt skilda världar, säger Anna-Greta.
- För oss var det enklare. I kyrkan fick man inte gå gången fram, det var bara storbröllop som kyrkporten öppnades för. Vi fick bara gå från sakristian och in.
- Någon stor fest hade vi heller inte, det hade man varken råd och utrymme till. Mina föräldrar hade ordnat för de allra närmaste hemma på Slottsgatan på Saltängen, där vi bodde.
- Men vi fick åka taxi från kyrkan till Slottsgatan, och sedan till vår egen nya bostad på S:t Persgatan, där Spiralen nu ligger. Det hade föräldrarna beställt.
För det var först i och med bröllopet som Anna-Greta och Tage, då 21 och 24, flyttade ihop. Tidigare än så... nej, det gjorde man inte, inte på den tiden.
Det är mest Anna-Greta som berättar, medan Tage flikar in någonting då och då. De minns båda så väl hur den 12 juli år 1941 var en mycket varm dag, mitt i en värmebölja ungefär som den vi nu haft.
- Och på den tiden var det en helt annan sak, när det var varmt, säger Anna-Greta. Kyl eller frys hade man inte, skulle något hållas svalt fick man göra det i kallt vatten. Så nog har vi fått följa utvecklingen, och nog har det gått framåt på en massa vis. En del kanske till och med har blivit för bra...

Blev till att spara
Så mycket husgeråd hade de unga tu inte till en början, utan det blev till att spara och sedan köpa vartefter:
- Och det tror jag bara är nyttigt. Vi har jobbat och sparat, och sedan har det varit så roligt när man kunnat köpa något till sitt hem.
Två barn har fötts och växt upp under årens gång. Familjen bodde kvar på S:t Persgatan fram till 1961, flyttade därefter till Skarphagen och sedan år 1978 för gott till Krokek, sedan Tage byggt om sommarstugan där till åretruntvilla.
Tage har också varit snickare till yrket, anställd först på Träimport och sedan hos Holmens Bruk. Medan Anna-Greta innan barnen föddes jobbade på gamla Litografen, och längre fram i tiden inom sjukvård och äldreomsorg.
Livet har haft många, många glädjeämnen men också de mörkaste stunder. Sonen, som i alla år kämpade med en svår njursjukdom, gick bort häromåret. Efter att ha gjort så mycket mer av sitt liv än vad som rimligen borde stå i en sjuklings makt. Tomrummet är, naturligtvis, obeskrivligt.
Men de har glädjen av att ha dottern på nära håll. Och två barnbarn har de, och ett barnbarnsbarn och det andra på väg.

Underbart att resa
De har rest en del, så mycket som de kunnat. Mest Grekland, där de besökt många av öarna. Men också Spanien, Ryssland, Estland, Lettland, Norge, Danmark...
- Resa är underbart, säger Anna-Greta. Att komma ut, träffa folk. Jag har ett väldigt stort behov av det.
I nästa vecka ska de resa med PRO till Åland. Och det ska bli så roligt, med alla dessa ungdomsbekanta som man har så mycket att prata med om. Fast först blir det, som vanligt, en resa "i det blå" på bröllopsdagen. Då har barnen alltid tagit med föräldrarna till något obekant mål.
Villan med den stora trädgården ska de nu flytta ur, till en tvårumslägenhet i Krokek. Det blir en stor omställning.
- Men det är bäst att flytta själv. Innan någon annan flyttar en, säger Tage.

Recept finns ej
Något recept för hur man håller ihop ett äktenskap i 60 år får vi inte med oss, och Anna-Greta låter förstå att det receptet heller inte finns.
- Inga äktenskap utan stormar, utan osämja ibland. Sedan behöver det inte vara värre än att det reder ut sig. Det kan inte vara bra om man alltid tycker lika, om solen alltid skiner. Det måste vara lite smolk i bägaren också, för att man ska förstå vad det är man har.
- Sedan är man ju heller inte samma människa som när man var 15 och 18. Man förändras genom livet, och man utvecklas på olika sätt. Vissa saker är man inte ense om, och då får man försöka jämka ihop.
Men att så många skiljer sig nuförtiden är inget hon vill kritisera. Det är bättre att skiljas än att leva illa tillsammans.
- Barnen far heller inte väl om det är så. Då är det bättre att skiljas, då kan de ju gifta om sig. Vi känner flera, där omgifte har fungerat väldigt bra.

För varandra
Ända sedan den där dansen i Graversfors midsommaraftonen 1935 har Anna-Greta och Tage varit menade för varandra. Även om hennes pappa hamnarbetaren hade sina synpunkter. Han ansåg att de var för unga.
- Han tyckte vi skulle vara ute och roa oss med våra kamrater i stället. Sällskap kunde man skaffa sig senare.
- Men sådant styr man inte över, säger Anna-Greta.

Information till våra läsare

"Får jag lov", sa Tage - och nu har de varit gifta i 60 år