När Thomas Ardenfors, som nu bor i Sollentuna, får frågan hur engagemanget som jourförälder först uppstod, går han tillbaka till sin uppväxt, som inleddes när han föddes i Norrköping.
– Det var då jag fick se hur två vuxna människor med begränsade medel ändå kan göra stor nytta. Jag växte upp med föräldrar som visade i praktisk handling vad ett mål mat faktiskt kan betyda för någon som är hungrig.
– Jag fick lära mig att om du kan hjälpa människor som lever i en utsatthet ska du försöka göra det, på ett sätt som känns rimligt för dig. För mig blev det en viktig del i mitt liv.
När han träffade Sussi som delar hans sätt att se på världen gjorde paret slag i saken och hörde av sig till socialtjänsten med den enkla frågan "Kan vi hjälpa till?".
Nästan tjugoåtta år och drygt trettio placeringar senare är engagemanget lika stort. Tre flickor som paret tog emot som bebisar är nu en permanent del av familjen, lika mycket som deras biologiska son.
– Det har visat sig vara det som definierar vilka vi är. Det är vår livspassion.
Som föreläsare är hans mål att få fler att ta klivet och bli jourhemsförälder, kontaktfamilj eller jourhem. Förutom saker man kan förvänta sig vara svårt med åtagandet är avskedet något som Thomas fått kämpa med.
– För att ta emot ett barn måste man bli förälder till etthundra procent, annars kommer barnet att märka det. Så man lever med barnet och bygger upp ett förtroende. Man får se hur ett förtvivlat barn blir en i gänget – sen är placeringen över och barnet flyttar. Jag brukar beskriva det som att slita ut en bit av mitt hjärta. Jag har alltså drygt trettio ärr i mitt hjärta av barn som slitits bort.
– Men den dag jag inte känner så längre ska jag inte vara jourhemspappa.
Thomas Ardenfors nya bok "Alla mina 30 barn – en familjehemspappas dagbok" är en dokumentation av ett år i en jourhemspappas liv. 52 kapitel som går igenom vecka för vecka. Vardag, storhelger, glädje, sorg, skratt och tårar.
Boken avslutas med ett rekryteringskapitel.
– Jag vet att det finns ett enormt behov hos kommunen om man känner att det här är något man kan tänka sig göra. Samtidigt är det få som ens vet vad det innebär.
– Jag hoppas att boken leder till att den generella förståelsen för jourhem, familjehem och kontaktfamiljer ökar, säger Thomas Ardenfors.