"Fakta behövs - men myterna on invandrare är ett problem"
- Naturligtvis ska man gå ut med fakta, säger Roberto Gonzalez-Cabezas.- Men samtidigt är det ju beklagligt med de här generella myterna kring invandrare. Som när det gäller just brottsligheten.Även han, som varit så framgångsrik, kan få känna av sådana misstankar.
- Visst, brottsligheten finns ju, säger han. Den är störst bland de fattiga. Så är det i Sverige, och så är det i Chile också.
Och nog kan det väl vara så att sydamerikaner, med chilenare som helt dominerande grupp, är överrepresenterade i statistiken över misstänkta brott. Deras ställning på arbetsmarknaden har ju också försämrats starkt, efter alla industrinedläggningarna. De som kom hit på 70-talet fick jobb. Men många av dessa jobb har nu försvunnit.
Stor ovisshet
Att vissa typer av ungdomsbrottslighet är vanlig bland andra generationens invandrare är inget som förvånar Roberto.
- Det är många som inte mår bra. Det finns ju diskriminering, det finns utanförskap, det finns stor ovisshet inför framtiden. Sådan frustration kan leda till allt möjligt. Till depression, till kriminalitet, till flykt med droger.
Men en del undringar har han över siffrorna från brottsförebyggande rådet. Såsom att man baserar sig på polisanmälningar och inte på fällande domar. Då kan bilden knappast bli rättvis.
- Ändå är det naturligtvis inte fel att gå ut med siffrorna. Fakta ska inte döljas, då blir det bara värre. En öppen diskussion är alltid det bästa.
I den diskussionen måste då också utanförskapet bland invandrare tas upp. Chilenarna, t ex, har ju visserligen klarat sig ganska så bra i Sverige. Men i hög grad håller man sig fortfarande inom den egna gruppen. Många umgås i stort sett bara med andra chilenare.
Inga bra signaler
Signalerna från det svenska samhället är heller inte alltid så uppmuntrande. Även Roberto, som har jobb likaväl som kvalificerade politiska uppdrag, kan få känna av det där slagets misstro:
- Som att man inte tas på allvar. Här måste man kämpa mycket och ibland undrar jag ju, om jag själv är otydlig när det gäller att kommunicera. Då försöker jag modulera mig.
- Man får aldrig ge sig. Men det är inte lätt.
Alltför många hamnar i utanförskap, känner ingen kärlek till sitt nya land. Men saknar just den där känslan, som skulle få en att höra till.
- Man kan älska Sverige genom de fina förebilder, som man fick. De som tar emot invandrarna har en jätteviktig uppgift, att ge folk en positiv attityd till Sverige.
Känner sig utanför
- Jag pratar ofta med människor, som känner sig helt utanför. Jag försöker förklara, att det finns så många jättefina människor här. Men att hela kommunikationsapparaten fungerar på ett annat sätt än vad de är vana vid.
- Kommunikationen är det viktiga, det är så man kan lösa problemen. Och grunden är då, naturligtvis, det svenska språket. Så att nyanserna kommer fram också.
Nu kan man ju resonera hur mycket som helst kring skillnader mellan olika folkgrupper och vad de kan bero på. Men det viktiga är förstås, vad som ska göras.
Att det måste bli fart på arbetsmarknaden, att boendesegregationen måste motverkas. Och statliga myndigheter i all ära - men integration, det är verkligen inget som t ex Integrationsverket kan åstadkomma. Utan något, som måste äga rum ute i verkliga livet.
En mötesplats
Genom att mötesplatser skapas, genom att man möts. Som på Gjuteriet i Marielund, där folkgrupper och åldrar nu blandas i alla möjliga aktiviteter så att det står härliga till.
- Träffas över gränserna, gör saker tillsammans, säger Roberto Gonzalez-Cabezas.
Det är åt sådant som han, jämte kommunpolitiken, ägnar sin fritid. Det är också där, som vägen framåt återfinns.
Och då även vägen att bekämpa brottsligheten, bland både svenskar och invandrare.
Så jobbar vi med nyheter