Eva Andersson (S) har varit kommunalråd i Norrköping i tretton år och i två år kommunfullmäktiges ordförande. Hon är den som har representerat staden vid besök.
Hon älskar Norrköping, och tycker om möten med människor, säger hon.
Hon är född i Västervik och kom, som femåring, med familjen till Guldringen i Navestad. En stadsdel hon återvände till som vuxen, till Kvarnberget, med sin dåvarande man.
– Skogen. Ensjön. Jag har alltid tyckt om stadsdelen Navestad.
Hennes första yrkeskarriär var som barnsjuksköterska, avdelningschef på Vrinnevisjukhuset.
Hur hamnade du i politiken?
– Jag är uppvuxen i ett arbetarhem. När jag började jobba på barnkliniken och insåg hur olika situationer familjer hade det, och hur orättvist det kunde vara för barn att växa upp i olika miljöer, kände jag att det finns så mycket som man skulle behöva göra.
– Sedan har jag alltid drivits av hur kvinnor har det. Jämställdhetsfrågor.
Vid valet 1994 åkte hon med sina två grabbar för att bada vid Mårängen. Där hade Socialdemokraterna en husvagn.
– Jag klev fram och sa: ”Hej, jag vill bli medlem i Socialdemokraterna”. Jag hade inga föräldrar eller släkt som varit politiskt aktiva, men jag kände att jag kan inte bara se de här orättvisorna, utan jag vill också vara med och påverka.
Hon började i S-kvinnorna. Eftersom hennes barn var små då låg hon lågt med uppdrag. 1997 blev hon ersättare, och snart därefter, ordinarie, i kultur- och fritidsnämnden.
– Jag har alltid varit en föreningsmänniska, säger hon och avslöjar att hon en kort period var fotbollstränare i Smedby.
2001 blev hon invald i arbetarekommunens styrelse. Under Kristi Himmelfärdshelgen det året, då hon varit på fotbollsturnering i Jönköping med barnen, ringde telefonen på söndagskvällen.
Det var valberedningen som frågade om hon ville bli kommunalråd, tillsammans med Mattias Ottosson. De fick betänketid till klockan 13 dagen efter.
– Jag blev väldigt ställd, och hedrad, över frågan.
Hon och Mattias Ottosson träffades och åt lunch och bestämde sig för att försöka, tillsammans.
– Jag tänkte att man ångrar aldrig det man vågar prova, men man kan ångra det man sa nej till.
Läs mer i papperstidningen eller e-tidningen.