Europabilden av Birgitta
Maria har sparkat av sig skorna, lagt lindor i beredskap och plöstligt finns barnet där. Hela motivet en vision berättad av Birgitta. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
En svårslagen klenod ingår i Länsmuseets utställning som öppnar i morgon: Europabilden av Birgitta.
Bland alla värdefulla dokument av oljemåleri, väv, träsnideri, medaljonger, tenngjutningar, mässhakar och till och med foto, finns ett lån från Vatikanmuseet. Här har konstnären Niccoló di Tommaso målat av Birgitta, de träffades (alldeles säkert) vid hovet i Neapel samma år som Birgitta dog, 1373. Då eller något år senare målade han den bild hon berättade om, hennes vision av hur födelsen av Jesus gick till. Här ser vi Birgitta som en del av bilden, innan hon blev helgonförklarad.
Historiens susning kan höras.
Den lilla målningen visar hur Maria står i underklänningen, knäböjande, har sparkat av sig skor och "som genom ett under", enligt Birgitta, står hon där med barnet framför sig. Både Maria och Jesus är inramade av den heliga formen mandorla, vi ser stallet och konstnären låter änglarna sjunga i himlen på bästa 1300-talsmanér - antagligen beskrev Birgitta det just så. Runt hennes huvud finns en strålglans, men än är hon alltså inte kanoniserad, därför är hon inte målad med gloria.
Möjligen användes verket som en del av det intensiva lobbyarbete som bedrevs för att få Birgitta helgonförklarad, något hennes likaledes starka dotter Catharina engagerade sig djupt i.
Det heliga, det som de flesta bilder berättar om, vare sig det handlar om Carl Larssons bild av Birgitta, Catharina och lammet eller om de fint skurna träskulpturerna från norra Tyskland, balanseras av tre så kallade ljudbrunnar med "levande text" inspelade band där kulturpersoner och andra berättar om sina Birgittauppfattningar. Vilhelm Moberg, August Strindberg, flera historiker, Sven Stolpe, skådespelare som läser från en tid när någon redan århundradet efter Birgittas vallfärder reste i hennes spår och talade med människor som hade träffat henne, som till exempel en värdshusvärd som säger: "inte kunde jag tro att hon var helig, hon som var så trevlig".
Utställningen inleds på bästa pedagogiska vis i entrén med texter och bilder från kyrkomålningar. I stora hallen är det en mystiskt mjuk stämning, många av konstverken är ytterst känsliga för starkt ljus och vacker stämningsskapande musik stryker under känslorna. I taket en stor ordenskrona med de fem röda punkterna, Kristi sår - under en del av världen som visar hur Birgittaordens kloster brett ut sig och var hon själv vallfärdat. Silver, textilier, skulpturer, teckningar, akvarell och måleri, men sparsamt och människovänligt i omfång.
Högst upp i museet visas ett foto av konstnären Maria Friberg, en klar gräns mot den medeltida uppfattningen så det är möjligt att se Birgitta idag, ändå något upphöjd överjordisk, ändå jordnära förankring.
En polsk avdelning visar mer traditionella men nutida bilder. Birgitta lever ännu starkt i Polen.
Birigtta Big Business är något för sig. Här vågar man visa det skojiga och väjer varken för smörknivar med helgonbilden, nyckelringar eller en målning med en stor prinsesstårta i mitten dekorerad med texten Birgitta 700 år. Judoklubben med Birgitta som svingar sin motståndare till golvet ...
Högt och lågt, något vi kan tillåta oss i en tid när påven fortfarande utnämner helgon på löpande band.
För Birgittas förkämpar tog det bara ett decennium. Man skulle nog kunna säga att det var snyggt jobbat och även om påven har nobbat Vadstena i sommar, kan vi ta del av bilden av vårt helgon, inte bara på Länsmuseet utan också genom "Bilgrimsresor" du gör själv med särskild karta, ser utställningen på Slotts- och domkyrkomuseet, på länsbiblioteket eller ytterligare några platser i Linköping. Norrköping kommer också att ha sina Birgittaprogram och i Vadstena präglas naturligtvis sommaren av jubileet.
Så jobbar vi med nyheter