– Jag har snickrat och Lasse har snackat, säger Andrew Jones med ett stort leende.
Och Lasse Lindfors svarar med att generöst ösa beröm över scenografen från Östgötateatern som har byggt utställningen på Norrköpingsfängelset.
Här berättas den fascinerande historien om hur den 19-årige Norrköpingskillen Lasse Lindfors lärde känna världsartisten Johnny Cash. Men besökaren får också komma närmare människan Johnny Cash i en tematisk-kronologisk utställning med massor av foton som bidrar till att bredda bilden av The man in black.
– Jag har fått en ny bild av Johnny Cash, en annan än den man får av countryhjälten eller tuffingen i The Million Dollar Quartet. Jag tycker att vi visar en mjukare sida av honom, säger Andrew Jones.
– I sångerna hör man också om hans sympati för utsatta människor och dem som hamnat fel. Han kritiserar fängelsesystemet i USA som bara skapar sämre människor. Fram träder en djupt humanitär person, fortsätter han.
Fyra av cellerna i fängelset har fyllts med musik, bilder och unika föremål från Lasse Lindfors egen samling. Klenoder som artistens boots, scenkläder och The Holy Bible. Första cellen fylls med låtklassiker från Sun Records, som ”Hey, Porter” – första singeln från 1955, men också ”I Walk The Line” och ”Five Feet High and Rising”. Men framför allt är väggarna fulla av bilder från J R Cashs uppväxt och tidiga karriär.
– Det här är helt nytt. De här bilderna har folk inte sett förut, säger Lasse entusiastiskt.
Han fastnar framför ett porträttfotografi av en tio år gammal pojke i snickarbyxor.
– Jag älskar den här bilden. Man ser att han har någonting, den här grabben. Tänk att den här killen från Arkansas kom att betyda så mycket för så många människor i hela världen. Hela mitt liv har han påverkat. Jag hade inte träffat min kvinna Annette, inte stått här i utställningen...
Han kan fortsätta, men hejdar sig – och vi förstår ändå. Mötet och den livslånga vänskapen ledde till en mängd nya möten – och att det egna livet tog nya vändningar.
Och Lasse glömmer inte heller June Carter, som 1968 blev Johnny Cashs hustru i Kentucky Franklin. En cell handlar om dem och den växande familjen.
– Hon var oerhört varm och karismatisk. En fantastisk kvinna och en begåvad komedienne.
Men 1968 var också en milstolpe i Johnny Cashs karriär. Rockfotografen Jim Marshall har förevigat tidernas kanske mest kända livekonsert, Johnny Cash live at Folsom Prison.
– Johnny ville ge internerna lite glädje för stunden. I tjugo år gjorde han fängelsekonserter, men sedan bytte han sida och engagerade sig mer för offren, poliser och brandmän, berättar Lasse Lindfors.
Först i tredje cellen tar Lasse själv plats. På en svartvit bild syns 19-årige Lasse i hans första möte med den då 44-årige countryhjälten på Sheraton hotel 1976. På en annan, tagen många år senare, samlas familjen Lindfors och Cash. Flera av personerna på bilderna finns inte längre i livet. June Carter och Johnny Cash avled båda 2003. Men rösterna lever vidare – och rummet fylls av Lasses egna favoritlåtar så som "Big River" och "Any Old Wind That Blows". Några av dem kommer han själv att tolka under en serie konserter i anstaltskyrkan.
På väggen finns ett citat, som blir den snart 60-årige Lasses humoristiska blinkning till sitt yngre jag: ”When I hear the wind I wish I was crazy again”. Låtraden är hämtad från en duett mellan Johnny Cash och Waylon Jennings.
– Så känner jag. Jag saknar den galna och vilda människan jag var. Förr pratade man om kvinnor, nu pratar man krämpor, säger han med ett skratt.
Lasse Lindfors har tidigare haft en personlig och välbesökt utställning på Grammofon 2009. Men den här blir hans sista – som sluter cirkeln 40 år efter första mötet med stjärnan.
– Det blir ingen mer utställning. Jag känner mig färdig med det här nu, så det här är en final. När det här är över i juni vill jag sitta på landet i Luddingsbo, njuta och bara känna mig nöjd med hur det blev.