Ett liv i musikens tjänst
SKÄRBLACKASjälv säger han att han "för lite oväsen ibland". Men det är inte rätt uttryck för den som i hela livet har spelat fiol, enradigt dragspel, mandolin och munspel. Allt dessutom självlärt.Kiosken i Kimstad har ny ägare.Vid sitt besök i Östergötland på tisdagen besökte den tyska ambassadören Billerud.
För Sven-Erik Andersson betyder musiken allt. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Sven-Erik är 80 år och har spelat sedan ungdomsåren. Någon formell musikutbildning har han inte. Att härma var hans metod.
-Min bror spelade dragspel, och jag härmade efter. Jag hade en skolfröken som spelade mandolin och jag såg hur hon gjorde och tänkte att det gick att härma efter.
<b>Sju kronor</b>
Sin första fiol köpte Sven-Erik på postorder från Åhlén & Holm. Det var 1937 eller -38 och han betalade sju kronor för fiolen. Ungefär en halv månadslön för Sven-Erik, som arbetade hos en lantbrukare.
- Han spelade både fiol och gitarr, säger Sven-Erik. Han lånade gärna ut sin fiol och uppmanade mig att försöka spela.
Så kom det sig att Sven-Erik började spela fiol, instrumentet som är det främsta för honom.
- Med fiolen är det bara att hänga med nästan överallt, säger han.
Det låter hur enkelt som helst. Men man förstår med en gång att det krävs en massa talang, även om Sven-Erik inte vill prata så mycket om det.
- Musiken finns i kroppen, det är bara att hänga med, säger han.
<b>Betyder allt</b>
Vid en pratstund i Sven-Eriks trädgård blir avkopplingen total. I syrenbersåns skydd känns det som om man vore långt borta från trafikljud och vardagsstress.
Här rasslar löven stillsamt i vinden, skuggan svalkar och Sven-Eriks rytmiska toner från fiolen förmedlar glädje.
- Musiken betyder allt, konstaterar han.
Sven-Erik spelar gärna låtar efter Pelle Fors , en speleman från Vikbolandet. Någon fast grupp har han aldrig spelat i.
-Jag spelar för mig själv.
Den 15 juni är det spelmansstämma på Ekenäs slott, dagen efter i Regna. Sven-Erik kommer att vara där, på en av dem eller båda. Det beror på hur bussarna går. Eller om han får skjuts. Bil har han aldrig haft, vilket under sex år betydde att han cyklade mellan Norsholm och Gistad för att komma i tid till arbetet på cementgjuteriet i Linköping.
<b>Ny i kiosken</b>
Kerstin Nordetun har tagit över kiosken i Kimstad. Hon öppnade på måndagen, och har inte hunnit med så mycket förändringar ännu.
- Så småningom vill jag satsa på att utveckla spelet, säger Kerstin
Hon har idéer om att skapa en spelhörna. Den skulle kunna fungera som en träffpunkt.
-Om det går som jag hoppas så ska det bli en kaffeautomat och till hösten planerar jag att starta med videouthyrning.
<b>Ingen korv</b>
Varm korv finns inte längre, grillen tar frö mycket plats tycker Kerstin. Däremot vill hon satsa på mera godis och utöka på livsmedelssidan. Där finns mjölkprodukter i dag, tanken är att komplettera med bröd och kex.
Kerstin kommer närmast från ett arbetet som turistchef på Reijmyre glasbruk.
Hon har tidigare erfarenhet av att driva eget, men i andra branscher.
- Det här känns jättespännande och ska bli jättekul. säger Kerstin.
<b>Ambassadör</b>
I går besökte den tyska ambassadören Bernd von Waldow Billerud i Skärblacka.
Det var landshövding Björn Eriksson som stod som värd för besöket.
Besöket var en del i arbetet för att stärka och utveckla den regional kontakten med olika EU-länder.
Anledningen till att Billerud var ett av målen för ambassadörens besök, är att företaget tillhör dem som har viktiga affärskontakter i Tyskland.
Så jobbar vi med nyheter