Inte så sällan gör jag något så banalt som att handla mat på väg hem från campus, på en vecka blir det några turer till mataffären. En återkommande sysselsättning som jag inte direkt tycker är den mest spännande. Att vara student är fascinerande och att laga mat kan vara riktigt roligt, men det som befinner sig där mittemellan - mataffären - är verkligen inte ett dugg utmanande.
Samma lilla affär, samma små gångar, och jag vete sjutton om det inte till och med är samma kunder man ser varje gång också. Bröd, frukt, mjölk, mat. Vem blir inte uttråkad av det? Även om jag ibland köper lite godis också för skojs skull (eller okej då, kanske för sötsugets skull).
Hursomhelst, häromdagen stod det i alla fall något så exotiskt som ketchup på min inköpslista (ja, jag brukar nästan alltid skriva en lista annars glöms det bort något, och det är ju sådär lagom underbart när man efter handlandet har traskat hem och tvingat sig själv uppför alla trapporna på trötta ben, endast för att upptäcka att man har glömt köpa potatis). Ketchup alltså. Det där röda som äts på korv. Nej inte så väldigt exotiskt och spännande i sig kanske, förresten, men något som faktiskt är lite intressant är ketchupeffekten.
Ni vet, det där att det först inte händer någonting, sedan ingenting, sen lite mer ingenting, och sen kommer allt forsande på en gång. Varför blir det ofta så? Eller är det bara för mig det är så?
Först är det hur lugnt som helst, studierna går sakta och fint i en behaglig takt, men sen blir den stilla lilla ån plötsligt till en rytande vild flod! Strömmarna rasar i ett hissnande tempo, vågorna går höga och hotar att krossa den lilla kämpande studenten, jag nästan flyger framåt samtidigt som jag kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan. Fort, fort, fort, man måste vara duktig på att simma och helst göra det fint också, för att kanske hålla till och med axlarna över ytan eller få ett plus i kanten. Var ska denna hissnande resa egentligen sluta?
Just när man funderar på den frågan avtar den vilda resan lite grann för att sedan abrupt ta stopp, precis som ketchupen alltid gör. Floden mynnar ut i ett stort, lugnt och outforskat hav där man kan simma omkring och upptäcka nya saker. En sjöjungfru simmar någonstans där borta, en haj lurar under mig, och en regnbåge syns i horisonten. Det här är mitt hav. Tiden efter studierna, det är nu äventyret börjar.
Och allt det här står jag och funderar på i den tråkiga lilla mataffären där jag köper en flaska ketchup då och då.
