Ett gränsfall
NORRKÖPINGVar går gränsen mellan sjukvård och skönhetsvård när det gäller plastikkirurgi? Kerstin Sandell, doktorand vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet, analyserar bland annat denna frågeställning i sin avhandling "Att (åter)skapa det "normala".
Hon analyserar plastikkirurgins vardag och det normala utifrån feministiskt inspirerade idéer. Hon menar då bland annat att plastikkirurgins möjlighet att modifiera kroppen kan uppfattas både som ett krav och ett hot.
Bröstrekonstruktioner är i dag en självklar del av behandlingen för bröstcancer. Genom att göra brösten till ett medicinskt problem kan kirurgen erbjuda bot genom normalisering. Kvinnorna behöver heller inte behöver försvara sitt val då behandlingen är medicinsk. Det finns också förståelse för att de känner sig stympade, lider psykiskt och vill genomgå en rekonstruktion. Men 75 procent av de kvinnor som förlorar ett bröst i cancer genomgår ingen rekonstruktion.
Bröstreduktioner görs däremot i allt större utsträckning inom den kosmetiska kirurgin. Enligt Kerstin Sandell beror det på sådant som nedskärningar i vården samt på att gränsen mellan medicinsk och kosmetisk kirurgi omförhandlas. Kvinnors röster är märkbart frånvarande i den processen. Brösten som kirurgerna skapar är normala i betydelsen ideala. Idealet uppfattas som självklart av både kirurger och patienter, men en kritisk analys visar att idealet skapas i motsats till exempelvis åldrande och ammade bröst,
Så jobbar vi med nyheter