Ett enda misstag kostade VM-guldet
NORRKÖPINGOliver Kahn har fått grova rubriker under hela VM. "Världens bäste målvakt" har det ofta skrivits om Tysklands burväktare.Men inga träd får växa upp i himlen, därför var det han som var djupast deprimerad efter VM-finalen i Yokohama i går kväll. Snudd på otröstlig stod Kahn kvar där i målet och förbannade sin miss.Hans tavla vid 1-0-målet utnyttjade Ronaldo (och samma man gjorde även slutresultatet 2-0) och därmed fick den brasilianske målkungen sin stora revansch för fiaskot i Frankrike 1998.
Foto:
Ronaldo, omskriven och brassarnas store hjälte fram till finalen, fick en mental kollaps. Han var uppsatt på laguppställningen, ströks och kom tillbaka. Men var skuggan av sitt forna jag och Frankrike kunde vinna på hemmaplan med 3-0.
Därefter följde tre år av idel knäskador för den kanske absolut bäste forward som världen skådat. Ingen trodde han skulle komma tillbaka, men i augusti i fjol gjorde han come back i Inter och helt plötsligt var Ronaldo med i VM-bilden igen.
Fast det var som bekant ytterst nära att brassarna aldrig kom till Sydkorea/Japan. Det sydamerikanska kvalet var en enda lång pina och det var först i sista matchen som man säkrade VM-biljetten. Då hade två förbundskaptener fått gå, kvar var Luiz Felipo Scolari som lyckades skapa ett guldlag av spillrorna och individualisterna.
Imponerande defensiv
Det som imponerat mest under detta VM är ändå brassarnas defensiv. Att nationen alltid haft en fruktad offensiv har vi ju vetat, men framförallt har målvakterna varit brassarnas stora akilleshäl. Marcos, 28-åringen från Palmerias, har dock visat sig mogen uppgiften och har svarat för en oerhört stabil insats. Gjorde också ett par kanonräddningar i finalen, överglänste nästan Oliver Kahn, men petar honom inte i mitt eget världslag.
Bayer Leverkusen har haft en tung vår med tre andraplatser (ligan, cupen och Champions League) men nu fick Lucio, en av mina favoriter i detta VM, vara med och vinna ett guld.
Han gjorde återigen en kanonmatch och var, när backarna Cafu och Roberto Carlos tvingades till ovanligt defensiva uppgifter, tillsammans med Edmilson helt outstanding.
För tyskarnas taktik var uppenbar, man skulle låsa kanterna så inte brassarna fick använda sina extraforwards, d v s backarna i offensiven.
Men samtidigt öppnade det för Ronaldo och Co i mitten. Tycker inte Rivaldo, som varit oerhört stark de senaste matcherna, kom upp i normal standard men det räckte att han fick ett skottläge för att brassarna skulle ta ledningen.
Målet får dock Oliver Kahn ta på sig, den bollen måste han hålla även om det är blött i gräset. Men så är det, Ronaldo kan missa två-tre frilägen, och få ytterligare en chans att göra mål, en målvakt får inte göra ett enda misstag under 90 minuter.
<b>Tangerade Pelé</b>
Jag var annars positivt överraskad över tyskarnas första halvlek. Strålande passningsspel och klart bättre fotbollslag än brassarna. Ändå var det brassarna som skapade de riktigt vassa chanserna genom Ronaldo (tre gånger) men då stod Kahn på rätt fot.
När Ronaldo sedan satte dit 2-0 också, ja då var matchen över. Tyskarna orkade aldrig resa sig och Ronaldo är nu en av VM-historiens största profiler. Med sina tolv mål (åtta i år) tangerar han Pelés rekord och har bara Gerd Muller (14) och Justin Fontaine (13) före sig. Och då ska man komma ihåg att Ronaldo bara är 25 år och kanske har två VM kvar att spela om hans knä håller.
Nu var han med för tredje gången och tillsammans med Cafu den ende som fått höja VM-bucklan i luften tidigare. Lagkapten Cafu gjorde för övrigt sin sista landskamp i går och hade all anledning att fälla en och annan tår när ha lyfte guldpjäsen i luften på Yokohama International Stadium i går kväll.
För Rudi Völler blev VM en enda stor succé. Men han fick inte uppleva samma känsla som landsmannen Franz Beckenbauer och Brasiliens Zagallo, d v s stå som vinnare både som spelare och förbundskapten. Blir Völler kvar vid rodret, så finns det ju ytterligare en chans till revansch om 1.492 dagar när VM i Tyskland startar.
Samma sak tänkte nog Oliver Kahn i går kväll när han lämnade Yokohamas stadion. Han är "bara" 33 år och för en målvakt är inte fyra till speciellt mycket. Vi har haft VM-målvakter som varit uppemot de 40.
Till sist en liten summering innan vi stänger VM-butiken och tar semester:
¿ Finalen får en fyra på en 5-gradig betygsskala. Tycker det kändes positivt med en så öppen och ren final. T o m tyskarna bjöd på till dans, kanske dock ej samba.
¿ Roligaste matchen var nog Turkiet-Sydkorea i match om tredje pris. Öppen och ärlig fotboll och dessutom fem mål. Det första som bekant redan efter elva sekunder, helt ofattbart vad sydkoreanerna sysslade med i sin största match någonsin.
¿ Bästa halvlekarna, Argentinas första mot Sverige och Senegals första, också det mot Sverige.
¿ Bästa individuella lirare i en halvlek, El Hadji Dioufs första mot Sverige. Helt lysande.
¿ Domarna landar på en trea på betygsskalan. Tyvärr har de assisterande domarna inte hållit klassen, här måste Fifa hitta en annan uttagningsprincip. Fast finaldomaren Pierluigi Collina, Italien, visade att han ä nummer ett.
¿ Sveriges insats klart godkänd. Jag trodde inte Lars-Tommy skapelse skulle ta sig vidare från "Dödens grupp". Synd att stolparna stod i vägen i åttondelsfinalen mot Senegal annars kanske vi kunde nått ända fram till semifinal.
¿ Mitt eget lilla världslag får avsluta denna krönika (enligt 4-3-3-modellen): Oliver Kahn (Tyskland) - Cafu (Brasilien), Rio Ferdinand (England), Lucio (Brasilien), Roberto Carlos (Brasilien) - David Beckham (England), Dieter Hamann (Tyskland), Rivaldo (Brasilien) - Ronaldo (Brasilien), El Hadji Diouf (Senegal), Hasan Sas (Turkiet).
Så jobbar vi med nyheter