Ett efterlängtat besök
Varenda stol i salen var upptagen när författaren till succéboken Mig äger ingen, Åsa Linderborg, gjorde ett författarbesök i Norrköping i går. Publikens frågor var så många att Åsa höll på att missa sitt tåg hem till Stockholm.
Författaren Åsa Linderborg gjorde i går ett efterlängtat besök i Norrköping. Efter högläsningen fick publiken en chans att få svar på alla frågor som den självbiografiska boken väcker inom läsaren. Tillslut var författaren tvungen att springa från scenen för att inte missa tåget hem. Foto: Anita Kjellberg
Foto: Kjellberg Anita
Ärligt och utan några tecken på bitterhet pratade Åsa om hur hennes mamma lämnade henne och hennes pappa när hon var drygt tre år. Hon talade om sin pappa, härdarmästaren på metallverken i Västerås, om hans alkoholproblem och hur de aldrig tvättade sig eller borsta tänderna och hur de sov utan lakan. - Men jag och pappa var bästisar och jag hade inte velat byta ut min barndom mot någon annan.Precis som de som läst boken redan förstått är Åsa Linderholm inte ute efter att folk ska tycka synd om henne. Hon vill visa hur en från samhällets synvinkel så totalt misslyckad pappa som hennes även kan vara den bästa pappan i världen. - Vad är det för samhälle man lever i om man inte kan älska en sån som pappa, frågade Åsa publiken som höll med henne.Skuldfrågan
Boken Mig äger ingen är även en politisk bok och Åsa vill väcka tankarna om klasskillnader som är minst lika verkliga i dag som de var för 30 år sedan.Publikens frågor till författaren berörde klassfrågan men handlade mest om skuldfrågan; om Åsa tycker att någon, hennes farföräldrar, hennes mamma, dagisfröknar, socialen och så vidare skulle ha gjort något annorlunda. Åsas svar som summerade alla dessa frågor blev att nej, hon önskar inte att någon hade gjort något annorlunda.- Jag är stolt över att mamma hade modet att göra som hon gjorde, att hon vågade spränga kärnfamiljen. Mamma är både socialist och feminist och för henne finns det inget som säger att en mamma är viktigare än en pappa, sa Åsa.Dagisfröknar och så vidare såg att Åsas pappa trots sina alkoholproblem tog hand om henne och älskade henne. De enda hon kan känna bitterhet mot är sin pappas syskon som hela tiden gav honom mat och rena kläder.- Det gjorde att han kunde fortsätta dricka, sa hon."Vad har jag gjort?"
Åsa är inte ångerfull över att hon skrivit en bok som lämnat ut inte bara henne utan även hennes pappa, farföräldrar och i viss mån även hennes mamma. Det här var en bok som hon behövde skriva. Men visst har hon under tidens gång funderat över om det var nödvändigt att skriva allt.- När jag fick höra hur folk betedde sig mot mamma när de fick reda på att hon hade lämnat sin dotter, då tänkte jag "vad har jag gjort?".Åsa slår fast att ska man skriva en självbiografi måste den vara ärlig, annars kan det lika gärna vara.Hon är säker på att hennes pappa inte alls skulle tycka om boken.- Jag tror att han skulle ha tyckt "Det var då fan vad hon ska göra sig märkvärdig". Jag tror inte att han skulle se den som en kärleksförklaring.