Ingmar Dahlqvist var ordförande i metallavdelningen när Ericsson la ner båda fabrikerna i Norrköping under 90-talet.
Det var bara några år mellan nedläggningarna, som blev ett hårt slag mot de anställda.
– Flera av de som blev uppsagda var till åren komna och hade inte den kompetensen som fanns för att få jobb. De var inte tillgängliga för arbetsmarknaden och alla kunde inte heller utbilda om sig, säger han.
Ingmar Dahlqvist berättar att de som inte tog sig vidare på arbetsmarknaden tvingades gå på bidrag.
– Nu är ju många i 80-årsåldern. En del fick väl avgångsvederlag då, men det sätter spår i deras pension i dag, säger han.
Metallavdelningen vill visa sitt stöd för de varslade och har därför skrivit ihop ett offentligt uttalande efter det medlemsmöte som varit i veckan.
Det är i dagsläget inte klart hur många som faktiskt kommer att sägas upp.
– Det ska ju vara förhandlingar mellan facket och arbetsgivarna först. Men jag hoppas ändå att det kommer gå att lindra så mycket som möjligt, säger Ingmar Dahlqvist.
Att flytta produktionen utomlands är inte bara förödande för individen, utan också branschen, menar han.
– Kompetens försvinner från Sverige, det påverkar välbefinnandet. Många företag flyttar produktionen utomlands och det har man gjort under många år. Men Ericsson har pratat om att ha kvar sin forskningsdel i Sverige. Det är ju positivt om det blir så.