Under pandemin tvingades många till isolering vilket ökat den ofrivilliga ensamheten. 51 procent av svenskarna har känt sig ensamma det senaste året och värst drabbade är unga i åldrarna 18-29, där 77 procent uppger att de känt sig ensamma. Det visar Novus nya undersökning som gjordes på uppdrag av Svenska Röda korset.
Lovisa Palmqvist, universitetsstudent i Norrköping, skriver just nu sin kandidatuppsats om ensamhet. Hon började fundera över personers och sin egen ensamhet när universitetet gick över till distansstudier och vardagsrutinerna rubbades.
– Vissa tyckte ju det var skönt, medan det för andra var jättejobbigt. Jag är singel och bor själv, så min ensamhet blev mer påtaglig, säger Lovisa.
De allra flesta upplever ensamhet någon gång i livet, men all ensamhet behöver inte vara skadlig. Många uppskattar sin ensamhet och andra kanske inte upplever sig som ensamma trots få sociala kontakter.
– Jag har alltid behövt återhämtning och njuter ofta av ensamhet. Men när pandemin kom blev ensamheten helt plötsligt påtvingad och jag hade inte längre något att återhämta mig ifrån. Jag var visst en person som behöver det sociala mer än jag trodde, säger Lovisa.
Social isolering som pågår en längre tid kan få stora konsekvenser. Det säger Martin Ärnlöv, som är generalsekreterare för Röda korset, i ett pressmeddelande. Ärnlöv menar att ofrivillig ensamhet, framförallt under en längre tid, kan påverka människors psykiska och fysiska hälsa.
– Vi måste alla börja i det lilla. Det kan handla om att ringa ett samtal, bekanta sig med en granne – små saker som kan bryta en isolering, säger Martin Ärnlöv.
I vårt digitaliserade samhälle är det dock inte ovanligt att man hellre skickar ett sms än att ringa ett samtal.
– Mitt sociala liv har blivit mer digitalt, men jag har inte ringt så mycket. Bokat in lite videosamtal med vänner, men annars har jag skrivit med dem som jag brukar göra. Jag ringer till familjen för den rutinen hade vi sen innan, säger Lovisa.
Att unga drabbas värst av ensamhet tror Lovisa kan bero på att äldre ofta har partner och barn som gör en eventuell isolering lite mindre ensam.
– Då finns det här vardagspusslet fortfarande kvar. Yngre försöker hitta sig själva. Man börjar plugga, flyttar till ny stad, kanske söker efter en framtida partner och då tappar man istället det socialt sammanhanget vid en isolering, säger Lovisa.