Och så träffar vi på Elin som med sina två barn är på väg hem till kompisen Anna för att barnen ska få leka med varandra och mammorna, som båda jobbar inom vården, ska få en pratstund. De pratar ofta om det som händer i Hageby. Det är liksom oundvikligt.
– Just nu är det lugnt, men jag känner mig inte trygg här med barnen, säger Anna som i drygt två år bott granne med huset där bomben smällde av förra månaden.
Hon kan tänka sig att flytta till Eneby eller något annat lugnt område, men det är svårt att få en annan lägenhet.
Kompisen Elin bor på Såpkullen, där trivs hon och känner sig trygg med barnen. Hon är inte rädd för att hälsa på Anna.
– På dagarna är det lugnt. Det krävs mer än handgranater och knark för att hålla mig borta, säger hon med glimten i ögat.
Fast egentligen tycker båda två att det är fint i Hageby, det är grönt och nära till Vasaparken och till stan.
Å andra sidan tycker de att Hageby känns som en förort och funderar på vad man kan göra för att skapa mer trygghet. "Lugna gatan" som nattvandrar i Stockholm tycker de borde finnas här, eller kanske "Back up".
– De är ju bara i city.
Några poliser har de inte sett till. Förutom när det hänt något. Och då bara korta stunder. Dygnet har många timmar.
– För ett tag sen var det ett gäng här utanför tre nätter i rad som stod och gapade, till slut tröttnade jag och ropade ut genom fönstret att det faktiskt sover barn här, då drog de, säger Anna.
Men både Anna och Elin tycker det är en svår avvägning det där med att säga ifrån. Och Anna tar ofta omvägar när hon ska hem på kvällarna.
– Om man är på fel plats vid fel tidpunkt kanske man själv blir skjuten, vågar man säga ifrån? är man beredd att riskera sitt liv?
En som sagt ifrån är Ebbe. Han och hustrun Berit bor några portar från Anna. De har bott här i 15 år och sett hur området förändrats.
– Det är otroligt mycket folk som rör sig ute på nätterna, det är lite vilda western. Jag har sagt ifrån, men då fick jag höra att jag skulle passa mig och att de skulle ta över hela området, säger han.
Natten då bomben detonerade i grannhuset vaknade de av att huset skakade.
– Vi förstod att det var nära, men inte hur nära, säger Berit.
Ebbe tycker att man ska flytta på de kriminella för att det ska bli lugnare och tryggare för de som sköter sig.
– Om man begår grova brott borde ens hyresrätt vara förverkad.
– Fast vi vet egentligen inte så mycket om dem, men det ryktas om både knark och prostitution, säger Berit.
Men trots skjutningar, bomber och rykten är de inte rädda för att hamna mellan en gänguppgörelse.
– Vi är inte rädda för gängen, men visst kan man känna sig orolig för att bli rånad, säger Ebbe.
Några planer på att flytta, som Anna har, har inte Ebbe och Berit.
– Nej, vi bor så bra i vår tvåa med uteplats, säger Berit.