En tjej i grabbgänget
- Nettan för mina vänner. OK då. Anette, vi har ju aldrig träffats förr. Fast med det samma ser man att det här är en positiv tjej, hon pratar i telefon när vi kommer. Man kan höra att hon bestämmer saker, hon bokar och styr.
- Han var nog den störste, säger Anette Engman, Gunnar Nordahl. Men det är lite känsligt att nämna namn sådär... det blir säkert kommentarer efteråt. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Egentligen, säger killarna på Folkbladetsporten, är det Anette som fixar det mesta. En verklig makthavare hos Kamraterna i Norrköping.
- Äsch, det vet jag inte, säger hon blygsamt.
Anette Engman har i alla fall suttit där i snart fyra år och det känns som att vi är en del av hennes jobb. Som nämligen är att bli störd.
Folk, kontakter, biljetter, kort, alla människor från alla håll, att vara IFKs ansikte utåt. Micke Anderssons (klubbdirektörens) högra hand.
Hon är en "konstruktiv passningsspelare".
- Det stod så i annonsen, skrattar hon. Det var en sån dom ville ha och bland 50 sökande fick jag det!
Klubbsekreterare låter inte lika kul. Alla gånger en spindel i nätet.
En tjej med stora möjligheter att påverka det stora grabbgänget.
- Tja, jag vet nog allt som händer och jag kan se om det är några som behöver kontakt eller om något är galet så säger jag ju det. Då kan jag föreslå ett annat sätt.
Där hade vi det konstruktiva och kanske passningsspelet också.
Tjej, 34, söt, glad och duktig. Hemma finns Anders som driver restaurang och det gör att Anette aldrig lagar mat.
- Bara när jag måste, säger hon. Då blir det oftast pasta, det gillar jag, i alla former.
En i fotbollsfamiljen
Hur är det då med fotbollen?
- Jag har växt upp i en fotbollsfamilj, min bror var med i Sylvia, pappa ledare i Smedby så IFK var inte självklar favorit för mig. Men nu är det IFK jämt, alla, grannar och vänner, sstora och små vill prata fotboll med mig och tycker att jag ska svara på varför någon har gjort si eller så. Visst älskar jag fotboll, men det kan bli lite mycket.
Skrattar igen.
Anette är infödd, Smedbyflicka, var faktiskt med och drog igång damfotbollen där i mitten av 80-talet även om hon själv inte gjorde några vidare insatser.
- Nä, men fotboll är en självklar del av livet.
En gång jobbade hon på socialförvaltningen i Navestad och Hageby, elva år blev det innan ytterligare en omorganisation erbjöd henne studier.
- Det var fantastiskt kul och positivt, det var komvux, men jag kände också att jag inte ville gå tillbaka till samma jobb. Så en lördagsmorgon minns jag, fick jag syn på den här jobbannonsen och så blev det. Jag tycker det är jättekul att ha tusen saker i luften, att prata och skriva och ordna och jag är ganska pedantisk och ska ha det på mitt sätt.
Anette trivs med livet och jobbet, det syns. Tio anställda i klubben, tjejkollegan i huset heter Therese.
- Det är vi och grabbarna. Det skulle nog bli svårt om det kom en tredje tjej, fast jag vet inte varför jag tycker det.
- Grabbmiljön då, kan inte den bli jobbig?
- Men det är mycket lättare och bättre att jobba med killar! Jag gillar jargongen, man säger vad man tycker och det gäller kanske att kunna slänga käft, "vara klädd i näbben" som vi säger. Men inte är dom så grabbiga inte, det finns alla sorter här också.
- Men (säger vi envist) det står i IFKs stadgar att klubben aldrig får ägna sig åt damfotboll. Det betyder väl att det är en herrklubb?
- Vi pratar inte om det, men kanske kan den nya kvinnan i styrelsen ta upp såna saker. Jag tror hon är en kraft. Alla barn får ju vara med i bollek en gång i veckan, men sen när det ska bildas lag, då får inte flickorna vara med. Så det vore ju bra med ett dam- eller tjejlag för att bredda intresset. Men den där bestämmelsen finns kvar för att man inte ska splittra sig utan satsa på en sak. Killarna då förstås.
En liten pikant kommentar i sammanhanget: Efter två års arbete får man ett par manschettknappar i IFK. Men till flickorna finns ingenting att ge då. En flagga får man efter fyra år - som kompensation fick Anette en efter tre år ...
Men inte hakar hon upp sig på det, så då ska inte vi det heller. Hon drar igång spinning på jobbet istället, alla ska vara med. Hon tränar, till och med yoga, hon umgås med vänner.
- Det viktigaste är att jag har ett jobb som engagerar mig och att jag får träffa mycket folk!
<B>+ Till sist: När kommer IFK upp igen?</B>
- 06. För då ska vi hålla oss kvar!
<B>Anette om...</B>
Om 20 år? Nä, inte det här jobbet, men säkert kvar i föreningen.
Om Gud? Nä jag är inte troende, fast nånting måste väl finnas ...
Ser helst i ett litet rött paket med vita snören: Helst en sak att göra som att gå på SPA eller så, hellre än en diamantring i alla fall!
Gymnasiet: Kungsgård.
Morsig? Det är nog jag som plockar undan och torkar av bordet efter fredagsmötet förstås.
Aktuellt bekymmer: Måste laga mat till fest på lördag - det blir pasta!
Bok just nu? Bridget Jones, den där På spaning. Gillar Marian Keyes, Marklund, Mankell.
Senaste film? S.W.A.T. Vill se Rånarna och Hotet också! Fast visst kan det vara kul med relationsgrejer med.
En drömresa? Thailand runt i båt, men jag vill ha det väl ordnat innan jag åker.
Musik? Inte så bra på det, men har köpt cd med Patrik Isaksson och hon Lisa Miskovsky.
Gillar inte: Folk som inte säger vad dom tycker.
Så jobbar vi med nyheter