En timmes plågsam väntan på ambulans
Ortrud Gustavssons höftledsprotes gick ur led.Hennes man Börje ringde 112 och betonade att det var akut.Först en timme senare kom ambulansen till bostaden i Borggård.- Det är upprörande att det tar sån tid och nonchalansen vi möttes av, säger Börje.
Börje Gustavsson i Borggård är upprörd. När hans fru Ortrud Gustavssons höftledsprotes gick ur led fick de vänta en hel timme på att ambulansen skulle komma. Foto: Magnus Johansson
Foto:
Hennes man Börje ringde 112 och påtalade att ärendet var akut och att Ortrud dessutom fått en stroke för ett halvår sedan.
- Vi kommer upplystes jag om och samtalet avslutades, berättar Börje.
Han gick ut till genomfartsleden för att underlätta för ambulanspersonalen att hitta till deras bostad i Borggård. Efter 30 minuter ringde han upp 112 igen eftersom ingen ambulans dök upp.
Då fick han till svar att ambulansen precis passerat Finspång. Men efter 45 minuter väntade Ortrud fortfarande på hjälp och när Börje återigen ringde fick han beskedet att ambulansen kommer om tio minuter.
Inget svar
- Vad ambulansen gjorde på mer än de 15 minuterna de uppehöll sig i Finspång fick jag inget svar på.
- När ambulansen efter 58 minuter dök upp svarade ambulansföraren nonchalant: "Vi är ju här nu!", säger Börje upprört.
Han påpekar att Ortrud är multihandikappad. Hon är delvis förlamad efter stroken i våras, har ledgångsreumatism och har en höftled som gått isär flertalet gånger.
- Det första jag sa när jag ringde efter ambulans var att när höftleden går ur led är det otroligt smärtsamt och varje minut är evighetslång.
Mäkta irriterad
Börje är också mäkta irriterad över ambulanspersonalens sätt att hantera situationen när de väl kom fram.
- De ville bära henne utan bår eftersom vi fått en ramp uppmonterad efter hennes stroke. Att bära en patient som fått höftledsprotesen ur led är ytterst smärtsamt.
Han hävdade att de måste använda båren för att minska hennes plågor, men det tyckte personalen var omöjligt med hänsyn till räcket utefter rampen.
- Räcket är 90 centimeter högt och min fru väger mellan 50 och 60 kilo. Ni får väl lyfta båren över räcket föreslog jag, men det bemöttes med ett tvärt: "Det gör vi inte", säger Börje.
Hoppar isär
Han understryker att muskeln töjs åtta centimeter när höften hoppar isär och nämner flera gånger att det är oacceptabelt att vänta en timme vid ett akut hjälpbehov.
Börje menar att situationen egentligen var föredömlig med grannar som hjälpte till när de väntade och att Vrinnevisjukhuset ställde upp väl när de kom dit.
- Men det är biten däremellan som var helt åt helvete, anser Börje.
Han har skickat en skrivelse till Ulfab, ansvarig läkare och lokala patientnämnden.
- Min förhoppning är att landstinget ska se över sin situation och att Ulfab ska se över sin arbetsledning, konstaterar Börje Gustavsson.
Så jobbar vi med nyheter