Mannen med en av allsvenskans bästa högerfötter, Martin Smedberg-Dalence, lämnade som bekant IFK Norrköping i höstas. Han packade väskorna och flyttade till västkusten efter tre lyckade säsonger i "Peking" där han noterades för 89 allsvenska matcher, sex mål och 22 assist.
Men starten på de fyra åren i "Blåvitt" har inte varit helt fläckfri. Efter att ha fått förtroende inledningsvis har det blivit snålare med speltid.
– De första tre matcherna kändes det riktigt bra men jag har inte fått den speltiden som jag önskat på sistone och det finns en del saker som ligger bakom det. Jag fick en trötthet i baksida lår och de ville att jag skulle vila två–tre matcher. Sedan har vi en spelidé just nu där sättet vi spelar på kanske inte passar mig perfekt, säger den nyligen fyllda 30-åringen.
Högermittfältaren har förpassats till bänken till förmån för Emil Salomonsson, som egentligen är ytterback och bidrar med mer fart och djupledslöpningar.
– Men nu det har känts bra de senaste veckorna. Jag väntar på att få chansen och verkligen ta den. Jag känner mig sugen på att spela. Men vi har en bred trupp med många bra spelare, då är det lite lättare att ha förståelse för att sitta vid sidan av.
Martin är i alla fall glad över att vara tillbaka i klubben som han representerade 2004–05. Både på och utanför planen.
– Det är min hemstad och man har familjen och barndomsvänner här. Rent socialt trivs jag bra och även i laget och klubben i sig.
Men de tre åren i Norrköping satte sina spår. Han har inte kunnat hålla sig borta från staden och Nya Parken där han knöt starka band med både lagkamrater, ledare och andra i föreningen.
– Två matcher har jag varit och kollat på. Har man ledigt och vill komma bort lite från det vardagliga är det jättekul att hälsa på i Norrköping. Det är ingen hemlighet att man hade en stor roll i laget. Man fick mycket uppskattning från fans och folk på staden.
Däremot skulle han inte ha ett dugg emot att möta sitt gamla lag på söndag.
– Man vill spela alla matcher men just personligen betyder en sådan här match väldigt mycket. Borta blir ännu mer känslosamt, säger Martin Smedberg-Dalence.