Under tisdagen tilldelades Britt-Marie Citron Guldpennan av Publicistklubbens östra krets ordförande Widar Andersson med motiveringen:
"Britt-Marie Citron har under lång tid, med slående outtröttlighet, små resurser, enastående envishet och med stor kunskap visat vad grävande journalistik kan innebära i det praktiska arbetet på en lokaltidning."
Britt-Marie Citron kunde tyvärr inte närvara vid tillställningen då hon för tillfället befinner sig i Tyskland. Kollegan och nära vännen Åsa Hanell tog emot priset i hennes ställe..
- Britt-Marie är en riktig pitbull-terrier. Vi skulle behöva fler kamphundar på de lokala redaktionerna, sade Åsa Hanell i ett tal till Britt-Maries ära.
Stora avslöjanden
Det senaste året har Britt-Marie Citron bidragit till flera stora avslöjanden i Norrköping. I början av året skrev hon om hamnbolaget. I en artikelserie i Folkbladet beskrev hon ett kommunalt bolag som fullkomligt struntade i det kommunala regelverket. Tidigare i höstas avslöjade hon oegentligheter inom kommunen. Något som bidrog till att en kommunal tjänsteman nu är misstänkt för grovt mutbrott och grov trolöshet mot huvudman.
"Jättestolt"
Britt-Marie Citron har tidigare diplomerats för sin grävande journalistik. Bland annat fick hon Stora journalistpriset då hon avslöjade Motalaskandalen 1996. Men någon luttrad pristagare anser hon sig inte vara.
- Jag är jättestolt över det här priset. Jag tycker det känns fantastiskt. Det här året har varit väldigt intensivt med både hamnen och kommunen - priset känns som en belöning, säger hon.
Viktigt att granska
Grävjobben är någonting Britt-Marie sysslar med utöver sitt arbete som föreläsare i grävande journalistik. Trots att hon ofta arbetar mer än hon egentligen orkar drivs hon av en lust att berätta om hur det faktiskt ser ut, som hon själv uttrycker det.
- Jag tycker det är väldigt viktigt att lokaltidningarna gör de här granskningarna, det är ingen annan som gör dem. Jag har lågt förtroende för de statliga tillsynsmyndigheterna och den kommunala revisionen. Det är en journalistisk uppgift att berätta om hur det faktiskt ser ut och inte bara krafsa på ytan. Det är taskigt mot läsarna att inte berätta hela sanningen, och för att göra det måste man ofta gräva, säger hon.
Att många lokalredaktioner skär ned på grävjobben tycker hon är olyckligt.
- Det vägrar jag att acceptera. Vi kan inte ge upp den undersökande journalistiken, säger hon.