Artikeln om föräldrars engagemang inom idrotten har väckt intresse och skapat debatt.
Enligt Åby IF:s ordförande Richard Claesson är föräldrar inte alls lika delaktiga i sina barns idrottande nu för tiden.
– Man betalar en medlemsavgift och där upphör ens ansvar, sa han i måndagens Folkbladet.
En trend som kan slå hårt mot föreningslivet som alltid drivits av eldsjälar och ideella krafter.
Läs mer:
http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/efterlyses-foraldraansvar-om4898964.aspx
Folkbladet har dykt djupare i ämnet och kollat läget i andra idrottsklubbar i stan.
På vissa håll målas en liknande bild upp. På andra ser det helt annorlunda ut.
– Vi är tacksamma om de ens betalar en medlemsavgift. Man ska absolut inte dra alla över en kam här. Det finns många som stöttar sina barn mycket men vi är inte alls i närheten av var vi var för 10-20 år sedan. Då var det inget snack om att föräldrarna var där. Man behövde inte ens fråga. Nu är det helt andra förutsättningar på grund av att samhället ser ut som det gör. Alla är stressade nu för tiden, säger Sargon Akcan i Assyriska.
Att föräldrar till exempel inte hjälper till och skjutsar till matcher är ett återkommande problem.
– I vårt fall så håller vi till i Hageby och Navestad och det är inte alla som har körkort här. Hur ska man då kunna kräva att de kör till matcher? Sedan finns det små knep på hur man kan lösa saker och ting.
Upplever du att det är tuffare att bedriva er verksamhet i dag än vad det var för ett antal år sedan?
– Det är klart att det är en större utmaning än vad det var tidigare. Någonstans får man inte glömma den ideella faktorn. Det är det allt bygger på och de eldsjälar som vi har är ovärderliga. Det är inte lika lätt att hitta de människorna längre.
Hur ser det ut i andra idrotter då?
Damir Sepulveda är ungdomsansvarig i Norrköping Dolphins. Han är inne på samma spår som Sargon och Richard.
– Jag kände verkligen igen mig när jag läste artikeln och håller helt med Richard, säger han.
Just det här med transport och skjutsning är ett problem även för Dolphins. Basketklubben inledde för några år sedan en satsning ute i stadsdelarna Navestad, Hageby och Klockaretorpet. Vissa träningar hålls i de respektive stadsdelarna och då är det normalt sett bra närvaro, men när det är träning i Linghallen eller Stadium Arena och barnen behöver ta sig en bit, då är det betydligt färre som är med. Många gånger så lite som en tredjedel enligt Damir.
– Det här en överlevnadsfråga för oss. Vi försöker att hitta medel och försöka få till en lösning. Det kanske går att ta en buss runt alla stadsdelar och hämta barnen, men de måste man fråga sig: vad blir nästa steg efter det? Hur mycket ska vi servera?
En klubb där föräldraengagemanget däremot är starkt är NKIK.
Susanne Kyndel är ordförande i handbollsklubben och upplever något helt annat än vad Damir, Sargon och Richard beskrivit.
– Det är raka motsatsen skulle jag säga. Vi har jätteengagerade föräldrar i varje årskurs och många av dem är ledare också. Det är helt fantastiskt. Utan föräldrarna så skulle det inte fungera. De åker med och campar när det är cuper. Det är som att hela livet kretsar kring handbollen. Det är häftigt. Jag är själv mamma till en handbollsspelare och halkade in på ett bananskal av den anledningen, säger hon.
Att hitta skjuts till träningar och matcher är inget problem menar hon.
– Om det är någon som inte skulle kunna skjutsa på grund av att det ligger på en obekväm tid eller något så hör de av sig och så löser man det. Då är det andra som hjälper till. Föräldrarna ställer upp för varandra.