Sista delen av stråket leder Saltängsgatan fram, förbi med band kringvirade lyktstolpar. Inne på gamla gasverkstomten möts man av en skapelse lik ett virrvarr av färgglada tvättlinor. Här tar landskapsarkitekterna Anna Gustafsson och Hilda Franklin emot.
– Det här är en energiväv, förklarar Hilda.
– Här låg gasverket, så detta var en plats för energin. Idag är det träden och grönskan, som är energin här. Från träden har vi därför dragit trådar av märkband, som strålar samman i "gasklockan".
Ja, i en symbol för gasklockan, alltså. Den här installationen hålls nu öppen till och med söndag. Hit kan Norrköpingsbor komma till och med söndagen, för att med egna trådar utveckla energiväven vidare.
– Vi vill väva samman platsen med människorna i staden, säger Anna.
Trådarna de själva dragit är i rött och orange, symboliserande energi. Besökarna bygger på med trådar blåa, gula och gröna.
Efter bara en timmes öppethållande syns tydligt, att många redan har passat på.
– De första var här redan en kvart före, säger Hilda.
Tillfälliga installationer, kortare eller längre tidsperioder, är något som planerarna vill se under framväxten av Östra Saltängen - en process, som kan ta tio år.