En Norrköpingssatsning som inte hjälpte mycket
NORRKÖPINGLänsarbetsnämndens stora satsning på Norrköping, som med visst buller och bång drogs igång i fjol, har inte blivit någon succé.Tvärtom är Norrköpings arbetsmarknad värre nu än när satsningen inleddes. I princip så pekar alla kurvor åt fel håll.
De 5.794 personerna i obalanstalet i januari 2002 utgjorde 38 procent av det totala obalanstalet i länet. Det talet skulle nu, med hjälp av någon tillökning på arbetsförmedlingen i Norrköping, ner mot länsnivå - dvs ca 30 procent.
Var det meningen. Men i mars 2003 hade obalanstalet i stället ökat till 41 procent. Jämfört med övriga länet var utvecklingen i Norrköping till och med ännu mer negativ än förut, trots alla goda föresatser.
<b>Blev tvärtom</b>
Nu hade man därtill, inom satsningens ram, särskilda ambitioner för ungdomar och långtidsarbetslösa. För dem skulle man förbättra ännu mer än för de övriga.
Men tvärtom så ökade antalet långtidsarbetslösa i Norrköping med hela 44 procent, 337 personer, mellan januari 2002 och mars 2003. Tvärtom hade behövts en minskning med 20 procent, om Norrköping skulle ner i nivå med övriga länet.
Också när det gäller de ungdomsarbetslösa ligger utvecklingen i Norrköping, som det heter, "långt från den önskade".
Detta läggs fram i en ny utgåva från Norrköpings kommun, i serien Norrköpingsfakta. Här beskrivs arbetsmarknaden av i år, och "Norrköpingssatsningen" värderas.
<b>Ännu dystrare</b>
Det är dyster läsning och än dystrare blir det när man betänker, att de öppet arbetslösas andel av obalanstalet är högre i Norrköping än på andra håll. Medan de, som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, däremot blivit färre.
Som öppet arbetslös står man ju längre ifrån arbetsmarknaden än om man är i någon åtgärd. Samtidigt som steget till den rena långtidsarbetslösheten å andra sidan är desto kortare.
De öppet arbetslösa/i åtgärder är i genomsnitt yngre och sämre utbildade än befolkningen totalt. Utbildningsnivån i Norrköping är också lägst i länet, liksom bland alla jämförbara kommuner utom Eskilstuna.
Arbetslöshetskrisen i Norrköping är inte svår att förklara, eftersom den helt svarar mot nedgången på arbetsmarknaden sedan 1990.
Det är ju enkel matematik: År 2001 hade ca 11.000 av de 66.400 arbetstillfällen, som fanns 1990, försvunnit. Inte undra på, alltså, att folk blir arbetslösa.
Varslen om uppsägning har ju också fortsatt på senare år. Utöver Ericssons jätteavveckling har också en lång rad andra företag dragit ner mer eller mindre. Whirlpool varslade 400 anställda i januari, Solectron 281 anställda när dess nedläggning aviserades i april i fjol. 350 anställda kommer snart att sägas upp från postterminalen.
En paradox har varit, att det funnits fler nyanmälda platser i Norrköping är snittet för länet/riket. Detta är, enligt analysen, "mycket förvånande" och frågan är om felkällor kan ligger bakom dessa egendomligt positiva siffror.
Framtiden ser också klart dyster ut. Visserligen tror, i enkäter, en del näringsgrenar på att fler kommer att anställas under det närmaste året. Men i verkstadsindustrin tror man tvärtom. Där räknar man med att om ett år ha bara hälften så många anställda som för ett år sedan.
Därutöver är ju fortsatta nedskärningar att räkna med inom både landstinget och Norrköpings kommun, utifrån deras stora ekonomiska problem.
För att genomföra sin s k Norrköpingssatsning avsatte länsarbetsnämnden särskilda medel, och en analysgrupp bildades.
<b>Flopp förnekas</b>
Det kan nu tyckas som om denna stsning helt enkelt blivit en jätteflopp. Men så vill man inte alls uttrycka saken. I stället konstateras, att situationen i Norrköping skulle ha varit ännu allvarligare om inte satsningen gjorts. Det påpekas också, att arbetslösheten var betydligt högre vid mitten av 90-talet. Jämfört med den gången har det alltså, trots allt, blivit bättre.
Så jobbar vi med nyheter