Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En liten lapp kan förändra mycket

Jag inleder denna krönika med att berätta om ett scenario som ägt rum hemma hos mig varje dag så länge jag kan minnas.  Det brukar börja i vanlig ordning med att jag vaknar på morgonen av att jag hör ytterdörren smälla igen vilket innebär att den sista familjemedlemmen lämnat lägenheten och gått till jobbet/skolan. Självklart är de lika smidiga som elefanter i porslinsbutik hela högen och varje morgon väcks jag av att dörren smäller. Högt.

Foto: Forsby Jan

Norrköping2008-03-01 03:00
Amra Hasanov
När jag efter en kvarts latande tar mig upp för trappan möts jag alltid av en lapp på köksbordet som lyder: "Ha en bra dag gumman och lycka till med plugget/övningskörningen, det kommer få bra vet du" eller vad jag nu kan tänkas ha att göra just den dagen. I vanlig ordning återföljs detta meddelande av ett litet ps där det alltid står "glöm inte att handla och städa samt ge fågeln mat, ja just det om du kan posta de där breven som ligger där någonstans vore det bra också, puss mamma". - Tack mamma, verkligen tack, brukar jag tänka samtidigt som jag äter frukost. Jag tror helt ärligt att många av de problem ungdomar har idag skulle hinna uppfattas och kanske även lösas innan det är försent bara genom att föräldrar och vänner tar sig tid att fråga hur man mår, lämna en liten lapp på morgonen eller bara visa att man finns där. Att alkoholkonsumtionen, droger och andra skadliga element i samhället sjunker allt lägre i åldrarna är ett faktum som inte går att förneka. Att sedan skylla allting på att den personen inte fick någon hjälp med att tackla detta är inte helt och hållet rättvist. För det måste inte gå så långt varje gång. Vissa gånger hade det kunnat räcka med att ha bättre koll och vara mer öppen för signaler människor som mår dåligt faktiskt ger. Att inte alltid vara helt ockuperad av sitt egna liv och sedan reagera när det redan är försent, när någon redan är deprimerad eller beroende av exempelvis droger. Många av mina vänner pratar aldrig med sina föräldrar. De har antingen inte tid eller så är det inte en vana att sätta sig ned och utvärdera dagen tillsammans lite grann. Jag tror nu inte att alla far illa bara för att de inte har en nära relation till sin familj. Men jag tror att de ungdomar som faktiskt mår dåligt mycket väl skulle kunna må mindre dåligt om de hade folk runt omkring sig de visste skulle lyssna om det behövdes. Budskapet här är enkelt: föräldrar som märker att deras barn inte mår bra borde inte vänta allt för länge med att ta reda på vad som gäller. Principen - "det jag inte vet skadar mig inte" som så många kör med är inte något hälsosamt förhållningssätt till ett barns problem. Det hjälper inte heller att i slutänden skylla på att man fått för lite hjälp, varje förälder och nära vän har ett ansvar att se efter sina nära och kära när de far illa ut. Det kan ibland göra en enorm skillnad med någon som bara då och då lämnar en snäll lapp på bordet där det står att dagen kommer bli bra….
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping