Tecknarens ögon
En teckning i serien av Bernard Handell. Den här gången från Nya Torget på 1970-talet.
I hörnet Hospitalsgatan och Nya Torget låg en av Sterns beklädnadsaffärer.
Runt hörnet fanns ytterligare en beklädnadsaffär - fast av helt annat slag.
Det var Anton Janssons - en diversehandel i kläder skulle man kunna säga, med en alldeles egen atmosfär, som inte fanns på något annat ställe.
Att kliva in där, kändes som att kliva direkt in i en sekelskiftesstämning.
Det verkade som om affären ur utvecklingssynpunkt, varit alldeles orörd de senaste femtio åren.
Nu gällde detta inte varorna som såldes.
Här kunde man köpa det senaste i modeväg om det nu gällde en skjorta, en kofta eller något annat plagg.
Men man kunde också hitta de mest udda sker, som säkert hade åtskilliga år på nacken. Och det var väl i viss mån det som bidrog till att ett besök hos Anton Jansson vid Nya Torget, kunde bli en spännande upplevelse.
Och kunder såg också verkligen ut att trivas bland tygpackar, stoppvästar och blommiga bomullsklänningar.
Bredvid Anton Janssons låg Kafé 12-an, salig i åminnelse och här måste jag göra en parentes.
(Som föräldralös tonåring bodde jag tillsammans med en broder i en liten vindskupa vid Hospitalsgatan. Vi jobbade båda två på gamla Lithografen - jag brukar säga att jag dvaldes där i sex år. Veckolönen var ungefär tjugo kronor. En summa som skulle räcka till hyra, mat och kläder och - semesterresa till Kanarieöarna höll jag så här på att säga i hastigheten...Det gick nu inte alltid så bra ihop sig. Allra helst som den förnämliga egenskapen och förmågan att handha pengar, inte var så väl utvecklad och här slutar parentesen).
Kafé 12-an, ja, - det var ett av alla dessa enkla kaféer, som fanns runt om i staden, ofta inrymda i opretentiösa likaler, men med en intim och vardagsvänlig stämning.
Nu är de ju i stort sett borta och nutidens ungdom, som ibland tycks tro att historien började omkring 1950, har ingen aning om vad det här var för slags näringsställen.
Men de fyllde en viktig funktion och dessutom var de som regel ärliga.
Jag menar att det var en ärlig och rimlig överensstämmelse, både kvantitativt och kvalitativt mellan vad kunden fick och vad han fick betala.
Vad sägs om en fjärdedels hålkaka med rikligt med kokt skinka och senap om så önskades, för tjugofem öre. En kopp kaffe kostade tio öre, vill jag minnas.
Fotnot: Kafé 12-an finns kvar än idag, men på en ny adress sedan Handells 1970-talstext, nämligen på Trädgårdsgatan. Och med lite högre priser...