En jordnära generaldirektör

Vi sökte en generaldirektör och fann en människa. För att travestera Edith Södergran en smula. Och eftersom Lena Häll Eriksson tycker om att läsa kan det kanske passa med ett litterärt citat för att beskriva henne.
En människa, en sann humanist som brinner för flyktingar. En mycket sakkunnig generaldirektör som ena sekunden talar engagerat om flyktingpolitik för att i nästa sekund växla över och berätta om sin skilsmässa. En positiv människa, som när hon pratar gestikulerar med händerna som den värsta fransyska.
? Jag tror att min trygga uppväxt har präglat mig. Jag växte upp i Åby som enda barnet. Min pappa var fastighetsskötare i området vi bodde i och mamma jobbade inom textilindustrin. Jag har alltid varit trygg och haft båda fötterna på jorden.

Katt bland hermelinerna
Efter skolan i Norrköping flyttade Lena Häll Eriksson till Göteborg för att plugga på Handelshögskolan.
? Där var jag en katt bland hermelinerna. Jag kände mig verkligen inte hemma bland direktörspojkarna. Det här var i slutet av 60-talet när en röd vänstervåg svepte över hela Göteborg, utom just Handelshögskolan. Så jag slutade där och började läsa kulturgeografi istället.
Därefter blev det Norrköping igen. Och ett beredskapsjobb på kommunen. Som följdes av en fast tjänst som planeringssekreterare.
? Sedan jobbade jag på Kommunförbundet i Linköping. Efter det hamnade jag som socialchef i Finspång i tre år.

Skilsmässa
Under den här tiden hann Lena Häll Eriksson med att gifta sig och skaffa barn. Och skilja sig, efter 17 år.
? Då ville min man inte vara gift med mig längre. Men i dag är vi goda vänner och kan umgås.
Hur klarar man att gå vidare utan att bli bitter och arg?
? Där hade jag väl hjälp av att jag ser positivt på tillvaron. Och så insåg jag att det handlade om oss båda två. Vi hade utvecklats åt olika håll. Sedan hjälpte det naturligtvis att jag träffade min nuvarande man.
Sin positiva livssyn har hon haft hjälp av den senaste tiden när det blåst hårt omkring henne. Två av hennes medarbetare har tagit mutor, en annan är anklagad för att ha lurat en flykting i en polisfälla.
? Det är undantagen, säger Lena Häll Eriksson. Vardagen här på verket är full av positiva saker. Engagerade medarbetare som vill något. Det är det man måste fokusera på. Det är klart att det inte är kul när sådana här saker händer, men i organisationer blir det alltid strul. Man får försöka reda ut det på bästa sätt och sedan ta vara på det goda. Fällodebatten har dessutom inte varit riktig. Min medarbetare har inte lurat någon i en fälla. Men vi får vänta på JO:s yttrande.

Cool i kris
Trots en tuff period ser Lena Häll Eriksson oförskämt pigg och fräsch ut.
? Du skulle sett mig innan semestern för sex veckor sedan. Då hade du träffat en håglös och utsliten person. Men jag har en förmåga att hålla mig lugn när det stormar. Reaktionen kommer efteråt. Men under tiden det blåser är jag nästan för cool och har en väldig distans till det som sker. Däremot reagerar jag helt annorlunda vid andra typer av kriser, vilket är ganska intressant. Min dotter och jag blev vittnen till hur en bil körde rakt in i ett hus. Då ställde jag mig bara rakt upp och ner och skrek, medan min dotter sprang fram till bilen och vidtog alla rätta åtgärder. Men förmodligen har jag ett professionellt förhållningssätt när det gäller jobbet, som jag inte kan ha om olyckan sker på gatan.
Som generaldirektör för Migrationsverket lever hon väldigt mycket med sitt jobb.
? Men jag har en bra förmåga att inte ta med jobbet hem. Jag är inte en människa som bär med mig pappersbuntar hem och ständigt tänker på jobbet.

?Svårt få saklig debatt?
Flyktingpolitik är ett ständigt återkommande debattämne.
? Det är oerhört svårt att få en saklig debatt. Frågorna rör alltid känslor. Vår uppgift på verket är att vara sakliga, men debattörerna kan vara hur känslosamma som helst. Det är orättvist. Jag säger som Leif Blomberg ?det här jobbet kräver både hjärta och hjärna?. Men om vi bara bestämde med hjärtat skulle det bli fruktansvärt orättvist.
Lena Häll Eriksson arbetade som statssekreterare hos Leif Blomberg.
? Det var roligt att jobba med Blomman. Hans hjärta stod verkligen i proportion till hans kropp. Han hade ett stort hjärta. Samtidigt var det tuffa år. Blomman tog den politiska debatten och det gjorde han på ett bra sätt. Han väjde aldrig undan.

Ingen ?politruk?
Redan under studietiden i Göteborg engagerade sig Lena Häll Eriksson politiskt. Och när hon kom tillbaka till Norrköping blev hon medlem i Åby s-förening, där hon sedan under många år satt som ordförande. Hon satt också i Norrköping kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen.
Trots det och trots att hon gick från att vara statssekreterare till att bli generaldirektör för Migrationsverket, vägrar hon att se sig själv som politiskt tillsatt.
? Jag anser att jag är tillräckligt sakkunnig för att ha blivit tillsatt för min kompetens. Innan jag blev statssekreterare arbetade jag på Invandrarverket, som det hette då, i flera år som avdelningschef för flykting- och invandrarfrågor.
Hon kom till verket 1988,från jobbet som socialchef iFinspång. Året därpå brötkriget i forna Jugoslavien ut.
? Jag kom verkligen mitt in i hetluften. Vi utökade från
20 000 till 91 000 flyktingplatser. De åren kom mest asylsökande någonsin till Sverige. Det kunde stå 500 asylsökande på kajen i Ystad på morgonen och vi hade inte en enda säng. Men vi fixade fram platser under dagen. Och på kvällen kom det en ny båt. Folk jobbade dygnet runt.
Lena Häll Eriksson försvarar den svenska flyktingpolitiken med hetta.
? Svensk flyktingpolitik är human och bra. I ett internationellt perspektiv ligger vi i topp. Men debatten i Sverige handlar om andra saker. Och det slarvas med flyktingbegreppet. Man pratar till exempel om illegala flyktingar som gömmer sig. Jag skulle vilja se hur en sådan ser ut. Antingen är man flykting eller inte. Är man det inte, är man utlänning som är här i landet illegalt. Och det är en helt annan sak. Men för gemene man blir de också flyktingar. En flykting är en människa med en välgrundad rädsla för förföljelse i sitt hemland. Sverige avvisar inga flyktingar.

Lenas storverk
Under Lena Häll Erikssons tid som generaldirektör har mycket förändrats på Migrationsverket. Verkets ansvarsområde har växt.
? Vi har tagit över polisens arbete och vi har lämnat ifrån oss integrationsfrågorna till Integrationsverket. Vi har blivit bättre när det gäller barn- och kvinnofrågor. Och jag tror och hoppas att vi blivit öppnare och vänligare i vårt bemötande av människor.
Lena Häll Eriksson talar gärna om internationell flyktingpolitik.
? Egentligen jobbar jag i fel ända av processen. Jag skulle vilja jobba för att förhindra att människor blir förföljda.
Ett internationellt jobb när förordnandet som generaldirektör går ut kanske?
? Det kunde kanske vara en bra avslutning på yrkeslivet att jobba internationellt. Samtidigt är jag ju väldigt mycket Norrköpingsbo. Jag älskar att påta i min trädgård i Åby. Men det är fruktansvärt frustrerande att ta hand om spillrorna efter Milosovics och andras framfart.
Plötsligt lyser hon upp och gestikulerar ännu mer med händerna.
? Men en sak ska vi inte glömma. Den viktigaste grunden för uppehållstillstånd är kärlek. Det är fantastiskt att sitta på en myndighet som ger människor som älskar varandra möjlighet att leva tillsammans.