En firad 90-åring som vill leva och dö glad

Mest av alla talade dock jubilaren själv, där han omgiven av blommor, flagga och partistandar tronade vid hedersbordet i Albrektssalen och därvid ständigt hävde sig upp på armbågarna:
- Ja, när nu ni andra är tysta så kan väl jag få säga något...
Som om strejken på Brücks, den segerrika, år 1943 då textilarna tvingade bort en avskydd arbetsledare från fabriken. Även om Yfa-disponenten von Sydow först kom och undrade, vad i helvete som fackordföranden Nordlöf hade ställt till med.
Sven Nordlöf är ju en av de mest trägna alla kategorier inom Norrköpings arbetarrörelse. En sådan om vilken gäller det gamla talesättet att gardet dör, men ger sig inte. Och det lite speciella med honom var ju, att han var kommunist.

Ett undantag
Med det var han ett undantag bland de fackliga förtroendemännen inom gamla Textil. Kommunister bekämpades ju av socialdemokraterna, som hade ett säkert grepp om fackföreningarna.
Så berättas en historia om en fackordförande från Norrköping, som på 40-talet eller möjligen 50-talet var på facklig kurs, och där fick lära sig att ta fajten mot kommunisterna.
Men, ville vår man då veta, hur i all världen skulle man bete sig med kommunister som Sven Nordlöf? En sådan, som alla arbetarna höll med och tyckte hade rätt. Det var ju inte så enkelt, det höll föredragshållaren med honom om:
- Nej, sådana kommunister är väl ingenting att göra åt...
Kommunist, ja - är Sven Nordlöf alltjämt kommunist... eller? Det beror på vad man lägger in i det, svarar han när vi frågar.
- Lägger man in den innebörd som fienderna ger, då är jag det inte. Men med den innebörd som jag vill ge det, så är jag det...

Talekonst
Så följer några tal igen. Partikamrater i alla åldrar har samlats - men det är variation på konfekten, en gammal moderat som Weine Örtegren (m) har minsann också infunnit sig. Sven Nordlöf satt i fullmäktige i nära 40 års tid och gjorde sig respekterad i alla läger.

Klurig talekonst
Att hans eftertänksamma, kluriga talekonst lyfte sessionerna har också alla varit ense om. Men visst var han nervös - ställer han sig nu upp och berättar vid en paus i talens rad - när han skulle fram till fullmäktiges talarstol allra första gången.
- 1942 var det och där skulle då Sven Nordlöf, f d arbetslös och luffare, stå upp och tala inför rektorer, direktörer och likställda. Då var jag allt lite svettig. Jag gjorde ett inlägg om badhuset och kom in på förhållandena i kvinnornas bastu. Dagen efter undrade NT, vad Nordlöf hade i dambastun att göra...
- Det var inte lätt i början, det var det inte. Men vafan, vem har sagt att allting ska vara lätt...

Goda historier
Och så drar han en historia, någon från gamla Sovjet eller också den där om skolgrabben som inte hade rivit Jerikos murar... Och konstaterar, att man är visst aldrig så bra som när man fyller 90.
- Ja, det ska väl vara när man begravs då. Så spara för allt i världen lite till då också!
- Men är det ingen, som kan berätta någon rolig historia nu? Eller sjunga en sång? Ja, om ingen annan här vill sjunga så gör jag väl själv det.
Och så häver han sig upp för femtioelfte gången denna dag och brister ut i Ruben Nilssons "Sommarnatt i fattighuset". Han sitter gärna hemma och sjunger för sig själv, förstår vi, mycket Ruben Nilsson är det nu. Däremot är det ju så tråkigt, att han inte längre kan spela sin kära mandolin.

Leva och dö glad
Men det där med Lidén då, han som både levde och dog glad? Johan Henrik Lidén var den store 1700-talshumanisten, som tillbringade sina sista 17 år fjättrad vid sjuksängen, omgiven av sina böcker, i ett gavelrum i det s k Kuhlmanska huset i korsningen mellan Drottninggatan och Skolgatan.
Även från en sådan, Sveriges förste litteraturhistoriker som han för övrigt var, hämtar således 1900-talskommunisten Sven Nordlöf sin inspiration.
Och det säger ju väldigt mycket om den andliga spännvidden hos denne trägne gamle kämpe.

Information till våra läsare

En firad 90-åring som vill leva och dö glad