En familj med mycket hjärta

Det är stor brist på familjehem i Norrköping. Nu söker socialförvaltningen med ljus och lykta efter familjehem/fosterhem, främst för barn i åldern 10-16 år, men även för yngre. Minst ett 40-tal behövs under det här året. En informationsbroschyr sprids områdesvis i Norrköping med information om vad det innebär att vara familjehem.
Thomas och Helene Brandtberg på Taborsbergsvägen berättar gärna om hur det är - eller kan vara. Sedan fyra år är de familjehem för Natalie, 6 år - och för tre år sedan tillkom Emanuel, 3 år.

Varför?
I familjen fanns redan tre pojkar: Christoffer, 13 år idag, Sebastian, 12, och Jonathan, 10. De fick en tvåårig lillasyster och ett år senare en nyfödd lillebror. Emanuel kom direkt från BB.
Varför tar man hand om två små barn när man redan har tre egna, alla under tio år? Frågan ställdes till Thomas och Helene många gånger i början.
- Tänker ni på era egna barn. Vart ska det leda till? Räcker det inte med tre barn? undrade folk, säger Helene.
Men det räckte inte för Helene och Thomas. De kände att de hade mer att ge när de egna barnen började bli lite större. De hade pratat om detta med att hjälpa till redan innan de skaffade egna barn.
De hade den viktigaste förutsättningen av alla:
- Man måste vara överens. Båda måste vilja det här lika starkt, annars håller det inte, säger Helene.

Nätverk
Thomas och Helene vågade ta steget. De ringde till socialen och frågade om de kunde hjälpa till och hur. Efter lite resonemang och en kort kurs blev de utsatta för en djupare utredning. Och befanns vara lämpliga just att bli fosterföräldrar.
Så blev det av och den redan ganska stora familjen blev ännu större. Sju personer i ett hushåll är inte så vanligt i svenska familjer. Dessutom finns både mor- och farföräldrar i stan och ställer ofta upp. Lägg till kontakterna med socialen och inte minst, täta kontakter med Natalies och Emanuels biologiska föräldrar.
Det blir ett ganska komplicerat nätverk.
- Man måste vara ganska strukturerad, säger Helene.
Ganska?

Skrämmer många
Just kontakten med de biologiska föräldrarna är mycket viktig, tycker Thomas och Helene. Både Natalie och Emanuel träffar sina biologiska föräldrar regelbundet.
Ändå är det just detta som skrämmer många, tror Helene:
- Det är kanske den vanligaste frågan av alla man får: hur skulle det kännas om någon kom och tog tillbaka Natalie och Emanuel?
De vet inte hur de skulle reagera och tänker inte så mycket på det. De räknar Nahalie och Emanuel som egna barn och är inställda på ett livslångt engagemang för dem.
- Natalie var ju bara två år och Emanuel har jag gjort allt med, utom just fött fram honom, säger Helene.
Thomas och Helene räknar med att finnas i barnens liv för alltid, även om barnen inte skulle stanna hos dem.
- Vi är ju deras mamma och pappa också. Vi kommer alltid att finnas där i bakgrunden, som referens eller förebild, säger Helene.
Helene berättar att Natalie en gång var lite ledsen och grät. Hon satt i Helenes knä och sa:
- Jag har ju inte legat i din mage.
Men efter en stunds prat sa hon glatt:
- Men du är ju min mamma ändå!
Det kan bli lite förvirrande ibland för Natalie att ha två mammor. Men hon visar också stolthet över det bland barnen på dagis, berättar Helene.

Småsyskon
De gillar att vara bland barn. Inte bara Helene som jobbar på förskolan Igelkotten, utan även Thomas, som har varit pappaledig i flera omgångar sedan Christoffer föddes. Och att fosterbarnen skulle komma i andra hand eller ta något från de egna barnen är en helt främmande tanke för Helene och Thomas.
- Vi ville ha småsyskon åt våra pojkar. Det är bra för dem, ett steg i deras utveckling. De får lära sig att dela med sig och att ta ansvar.
Christoffer instämmer:
- Jag tänker att Natalie och Emanuel är mina syskon, precis som Sebastian och Jonathan.
Och han kan tänka sig att göra precis som mamma och pappa när han blir vuxen:
- Det skulle vara kul att hjälpa till när det finns ett så stort behov.
Familjen bor idag en en stor villa på Taborgsbergsvägen. En gång var det butik och frisörsalong i bottenplanet och ett par lägenheter en trappa upp. Det är stora utrymmen och överallt ser man spår av Thomas varsamma renovering. Han är händig, gillar att vara hemma och pyssla med det ena och det andra.

Extralön
Många vill veta, men ingen frågar. Det är ett känsligt område för många detta med ekonomin. Man får ju betalt för att vara fosterföräldrar och man har sett reportage om fosterhem där det bara tycks vara pengarna som gäller.
- Det är klart att det finns de som tror att vi gör det för pengarna. Men då tänker jag: om det är så enkelt, varför prövar ni inte själva?`säger Helene. De tänker inte på vilket arbete och engagemang som krävs.
- Visst, vi skulle inte kunnat köpa det här huset annars, säger Thomas.
Men de skulle knappast behövt det heller.
Men ekonomin är inget Helene och Thomas skäms över. Thomas lägger papperen på bordet: 4000 kr per barn i kostnadsersättning per barn, skattefritt. Därtill skattepliktig lön på ca 4000 kronor per barn. Tillsammans blir det en extra lön till familjen.

Utbildar
Thomas är med och utbildar nya fosterföräldrar i ett projekt som kallas PRIDE. De träffas tio gånger och går igenom vad det betyder att vara ett familjehem.
- Det känns bra att hjälpa till. Det är ju trots allt så att socialen har en stämpel i pannan: de är myndighet. Till mig kan folk ringa och ställa frågor som man inte skulle ställa till dem.
Och Thomas har inget emot att få sådana samtal.
- Många funderar, men vågar inte ta steget. Och visst är det viktigt att man noga tänker igenom vad det betyder.
- Utbildningen är väldigt viktig, säger Helene. man måste tänka efter noga och sätta sig in i allt. Själva hade vi hur många frågor som helst.

Storfamilj
Även om Thomas och Helene med en mun försäkrar att de inte offrar sig utan får tillbaka mer än de ger, så har det sina sidor att vara en så stor familj.
Det är inte ofta de får vara för sig själva.
- En gång om året har de en fest på Thomas jobb, berättar Helene. Då får vi åka bort och bo på hotell och bara tänka på oss själva en dag. Det är underbart, säger Helene.
Och biobesök blir det inte så ofta, till exempel.
- Men det har ju inte med att vi är ett familjehem att göra. Vi är en stor familj och det är klart att det blir jobbigt ibland och många praktiska ting som ska lösas. Som i vilken familj som helst, säger Helene.

FOTNOT: PRIDE är förkortning för Parents Resource for Information, Development and Education.

Kommunen söker 40 nya familjehem
NORRKÖPING
40 nya familjehem är målet för en kampanj som socialförvaltningen i Norrköping startat.
- Vi har stort behov av familjer som ta sig an barn i skolåldern, mellan 10 och 16 år, säger Ingvar Wånge, socialsekreterare.
En broschyr om vad familjehem innebär sprids nu i ett par bostadsområden i Norrköping. Det är Smedby/Rambodal och Psyssgården/Eneby som valts ut i ett försök att nå familjer som är intresserade att ta sig an andra barn. Slår det väl ut kommer kampanjen eventuellt att försätta i andra områden.
Kampanjen är lite av en kopia på en liknande i Göteborg för några år sedan, berättar Ingvar Wånge. Resultatet av den är svår att mäta, eftersom det ofta tar lång tid innan intresserade hör av sig. Det är ett stort beslut att ta och mycket att fundera över.
- I Göteborg hörde folk av sig upp år efter kampanjen, säger Wånge.

40 nya hem
Behovet i Norrköping är ca 40 nya familjehem under det här året. Den siffran är helt enkelt baserad på att ungefär 50 barn om året placeras i familjehem.
I Norrköping är det svårast att hitta familjehem till lite äldre barn. Många vill gärna ha yngre barn, eftersom de förväntar sig större problem med barn som kommit upp i tonåren.
Under år 2001 var drygt 200 barn placerade i familjehem någon gång under å