Annsofie hade tänkt sig att det skulle vara en sysselsättning när barnen var små. 28 år senare "sysslar" hon fortfarande med det här.
Fröet till Tummelisa Simskola planterades 1995 när Annsofie tog med sin första dotter på babysim.
– Då kände jag bara "gud vad roligt, det här skulle jag vilja göra", berättar Annsofie.
Hon utbildade sig till simlärare 1996 och hittade snart en bassäng i Petersburg, Söderköping. Hon sökte starta eget-bidrag för att finansiera starten men såg först inte ut att få det.
– Jag vart sågad av alla. Alla sa "vadå babysim, det är väl inget att ha?".
Det babysim som fanns i Norrköping var på badhuset och i en liten skala. Med andra ord fanns en marknad och Annsofie hade bestämt sig.
– Om jag inte får det här bidraget kommer jag och familjen äta snabbmakaroner i ett helt år – för nu kör vi!
Hon fick startbidraget och drog igång Tummelisa Simskola med 100 barn. Marknadsföringen bestod av att annonsera i tidningen.
– Då visste man att "imorgon har jag annons, då är det bara att sätta klockan, för vid fem-sex när tidningen kommer börjar alla ringa och anmäla sig".
Annsofie gjorde allt administrativt ensam, för hand. Hon hittade snart ett effektivt sätt att nå ut till nya kunder: På lördagar fanns alla nyfödda bebisar annonserade i dagstidningen.
– Då stod det vad de hette och vilken gata de bodde på, jag behövde bara kolla upp postnumret. Då skrev jag till alla "hej och grattis till eran lilla bebis. Vill ni simma på Tummelisas simskola?". Jag kunde varenda postnummer i stan.
Simskolan har funnits i lite olika lokaler under årens lopp, beroende på var Annsofie har fått hyra bassängtid. 2015 byggdes den nuvarande lokalen på Lindövägen. Det var först då hon kunde utöka och anställa. I dag är de sex simlärare som undervisar 700 barn på en vecka.
– En del föräldrar går ju i tio år, med barn nummer två och tre och en del fyra.
För förstagångsföräldarna handlar det om så mycket mer än bara simlektionen.
– Då handlar det ju också om stunden efteråt, när man sitter i caféet och kan amma eller värma mat och fika – och knyta kontakter – för många är ju väldigt ensamma.
Terminen är över och bassängen är tom. När den fylls i höst kommer inte Annsofie hoppa i som lärare längre. Dottern Lina Tärning tar över.
I cafét stannar föräldrar och barn gärna kvar efter simlektionen och får på så vis en gemenskap.
Annsofie beskriver hur många föräldrar blivit bästisar från babysimmet och hur de hjälper varandra att överkomma oroligheter kopplade till barn och vatten. Syftet med Tummelisa är vattenvana och livräddning. Att simskolan blivit i det närmaste en institution för barnfamiljer i Norrköping, har Annsofie kunnat greppa först på senare år.
– Det är ju nu, när man börjar summera, som jag börjar förstå att nästan hela Norrköping vet vad Tummelisas simskola är. Jag känner mig stolt. Och tacksam över att jag lyckats med det här.
Att det hon tänkt skulle vara en sysselsättning när barnen var små, skulle vara något hon sysslar med 28 år senare, hade hon inte kunnat förställa sig.
– Jag har fått frågan så många gånger om vad mitt riktiga jobb är.
Annsofies yngsta dotter Lina började jobba på Tummelisa för tre år sedan. Att hon ville kliva in i företaget kom om en räddning i rätt tid. Annsofie började bli trött efter alla år i bassängen och Lina hade ett jobb hon inte trivdes med.
"Jag är jätteglad att Lina vill köra vidare istället för att jag ska fundera på att lägga ner det eller sälja det" säger Annsofi Tärning om sin dotter.
Lina Tärning går i sin mammas fotspår och stannar gärna kvar på Tummelisa tills hon går i pension.
– Då sa Lina "men snälla, du kan ju inte kasta bort ett så fint företag som du startat. Kan inte jag börja då?", berättar Annsofie.
– I gymnasiet ville jag bli stjärnmäklare i New York. Jag skulle ta över världen. Vilken utbildning skulle jag gå för att bli vd? Men när jag började här insåg jag att det var det här jag skulle göra, säger Lina.
– Jag är jätteglad att Lina vill köra vidare i stället för att jag ska fundera på att lägga ner det eller sälja det. För vad är det jag säljer i så fall? Mina kunder? Det är ju jag som är Tummelisa. Och nu är det Lina som blir Tummelisa, säger Annsofie.
Lina vill gärna utveckla och expandera Tummelisa men behålla hjärtat i det. Hon har inga planer på att bli mäklare längre.
– Jag kan gärna gå i pension här, säger hon.
Lina Tärning började på Tummelisa 2021.
Annsofi kommer att fortsätta på kontoret och hoppa i vattnet som vikarie när det krävs. Planen har varit att fasa ut sig själv ända sedan Lina började. Annsofi kommer att sakna kontakten med barnen och föräldrarna.
– Att se utvecklingen, glädjen, föräldrarna som är lite skeptiska och inte riktigt vill men känner att de borde – och så plötsligt bara släpper det. Barnen älskar det och föräldrarna märker att det funkar. Och de större barnen som ger slängkyssar och berättar att de hör sjöjungfrur under vattnet, säger hon.
– Ja men det är ju världens bästa jobb, det har du ju alltid sagt. Det spelar ingen roll hur du har mått vissa dagar, du går alltid härifrån med positiv energi, säger Lina.