Ungdomarna var i lägenheten i stort och till dels även i det sovrum där brottet begicks. Tingsrätten bedömer att brottet skulle ha renderat den dömde åtminstone tre års fängelse om han varit över 21 år gammal då brottet begicks. På grund av hans låga ålder döms han nu istället till så kallad "ungdomsövervakning" i nio månader. Straffet innebär att den dömde ska följa det som Kriminalvården bestämmer i en verkställighetsplan. Kriminalvårdens plan kan till exempel innehålla förbud att vistas utanför hemmet kvälls- och nattetid under helgerna. Den som döms till ungdomsövervakning kan även förbjudas att vistas på vissa platser.
Den dömde mannen som nekar till brott ska också betala ett skadestånd på 215 000 kronor till brottsoffret.
Tingsrätten skriver i sin bedömning att "Det är åklagaren som har bevisbördan och som måste styrka samtliga moment i gärningspåståendet. Det högt uppställda beviskravet motiveras av att ingen oskyldig ska dömas för brott. När ord står mot ord är det sällan tillräckligt att lägga ena berättelsen till grund för en fällande dom utan det krävs en tillräckligt stark och robust stödbevisning."
Tingsrätten finner genom värderingar av vittnesmålen och av parternas respektive beskrivningar av det inträffade att det finns ett "tillräckligt starkt och robust stöd för gärningspåståendet" från brottsoffret. Den dömde gärningsmannen försattes på fri fot efter förhandlingen i tingsrätten.