Plura sitter bakom ratten när Folkbladet ringer upp. Han och brorsan Carla är på väg till Kopparberg i Västmanland för en spelning.
I dag, torsdag, går färden vidare mot Norrköping där bröderna ska göra en konsert på Knäppingsborg i sin gamla hemstad.
– Vi började repa för några veckor sedan, då kände jag mig väldigt ringrostig. Nu har vi gjort några spelningar, så nu börjar det kännas riktigt bra. Det ska bli kul att komma till Norrköping, säger Plura Jonsson.
I år är det 50 år sedan han gjorde sin första spelning tillsammans med Carla Jonsson och Tony Thorén. Konserten ägde rum 1971 på ett diskotek som fanns högst upp på Knäppingen i Norrköping.
– Då hette vi Piska mig hårt, säger Plura och tillägger att de inte fick använda bandnamnet i en tidningsannons inför konserten – där gick bandet i stället under namnet Blixt och dunder.
Konserten blev ingen publiksuccé.
– Vi var fler på scenen än i publiken. Nej, det kanske vi inte var, men det var inte så mycket folk i alla fall.
Plura minns även att hans flickväns hår började brinna, och att han själv hade klätt sig i en turkos velourdräkt.
– Jag vet inte varför jag hade den på mig. Jag trodde väl att det såg jättebra ut.
Hur såg framtidsplanerna ut när ni gjorde den första konserten på Knäppingen 1971?
– Det var väl att få göra en skiva och en turné, men vi var inte tillräckligt bra då för att göra varken det ena eller det andra. Men vi började göra låtar och skickade in band till skivbolag. Det var därför vi flyttade till Stockholm. Musikindustrin var koncentrerad till Stockholm på den tiden.
Piska mig hårt, som senare bytte namn till Eldkvarn, släppte sin första skiva 1974. Resten är historia. Bandet var aktivt i över 40 år, men 2015 fick det vara nog.
– Jag var ganska mätt på Eldkvarn och att kuska land och rike runt för sjuttielfte gången, säger Plura.
Sex år senare har bandmedlemmarna börjat prata om att återförenas.
– Det snackas om någon form av reunion. Eldkvarn kanske återuppstår.
Har ni konkreta planer på att återförenas?
– Vi har bara planer på att vi ska träffas, kanske spela lite ihop efter sommaren och se hur det känns. Utifrån hur det känns då lägger vi upp en strategi. Känns det inte bra skippar vi det. Men jag tror nog att det ska gå bra. Jag tror att allting sitter i ryggmärgen.
Efter flera decennier som band lyckades Eldkvarn få lite av en profetstatus i sin gamla hemstad.
– På slutet märkte man att vi hade rätt stor publik i Norrköping, och rätt mycket yngre människor också. I och med att vi var från Norrköping blev vi en symbol för Norrköping som unga människor kunde ta till sig.
Hur ofta besöker du Norrköping?
– Det är ganska ofta. Jag bor utanför Katrineholm och är nere i Norrköping när jag ska till tandläkaren. Det blir även en del läkarbesök, och jag brukar storhandla där ibland. Det är en gång i månaden nu för tiden. Det är mer nu än när jag bodde i Stockholm.
När Plura Jonsson växte upp var Norrköping en livfull industristad, men sedan kom textilkraschen på 1970-talet. Han upplever att stan har livats upp igen på senare år.
– Jag tycker att Norrköping är en väldigt fin stad. Jag är nästan lite sugen på att flytta tillbaks, säger han och tillägger:
– Men jag har det så bra där jag bor nu. Men man vet aldrig.