Eklind stäms på 29 miljoner

I Etablering Norrköpings bolagsstyrelse, då ännu med Mattias Ottosson som ordförande, framlades i mars 2011 en investeringskalkyl på 30 miljoner. Mer än så har aldrig godkänts.

Slutkostnaden för ombyggnaden beräknas nu till 59,3 miljoner. Skadeståndskravet mot Eklind blir då skillnaden mellan de båda beloppen, således 29,3 miljoner.

Till bakgrunden hör att Eklind, den 10 februari 2009 innan bygget ens beslutats, som vd för Etablering slöt avtal med Niras. Där fick Niras i uppdrag att leda ombyggnaden, inklusive att upphandla konsulter och entreprenörer.

Etablerings styrelse informerades inte om avtalet, och godkände det således heller inte.

Niras tog därefter utan upphandling fram avtalen för etapp 2, som genomfördes under 2011. Där godtogs löpande räkning. Kompletta bygghandlingar saknades.

Det enskilt viktigaste etapp 2-avtalet var med ED Bygger Drömmar, som bara det hittills kostat 34 miljoner.

Men Eklind hade väl överlåtit ansvaret till Niras? Ja - men ändå nej.

Sådant kan han nämligen, enligt stämningsansökan, bara inte göra - vad som än må avtalas med Niras. Sitt vd- och beställaransvar kan han inte avtala bort.

Vidare handlar det om utgifter av en storlek, som Eklind själv inte hade rätt att besluta om. Genom att ha överskridit sina befogenheter har han ådragit sig skadeståndsansvar.

Kraven på Eklind som vd anses därtill ha skärpts av, att Etablering Norrköping i egenskap av kommunalt bolag hanterar skattepengar. Samt, enligt stämningsansökan, också av att styrelsens ledamöter inte var proffs utan "bara" politiker.

Styrelsen utgjordes under den kritiska tiden av ordföranden Eva Andersson (S), Jirina Klevstigh (M), Mårten Arnberg (S), Isa Yalman (V) samt Per Jameson (M). De avgick alla redan före bolagsstämman.

I stämningsansökan bedöms visserligen Niras ha brustit i en del avtalsmässiga åtaganden. Men ansvaret för detta läggs på Eklind. Denne har "brustit i sin skyldighet att tillse uppfyllelsen av Nivas åtaganden"

Om Staffan Eklind hållit sig till sina befogenheter skulle avtalen slutits först efter konkurrensutsättning via upphandling, och inom ramen för vad ENAB:s styrelse godkänt. Kanske hade Etapp 2 då inte ens blivit av.