Salam Hussein började gå på fritidsgården som barn, idag arbetar han där. "Jag vill ge tillbaka allt som jag har fått härifrån", säger han.
– Jag förstår att föräldrar är jätteoroliga för sina barn, men samtidigt är det viktigt att komma ut och träffas. Vi vill att man som vårdnadshavare ska veta att barnen är trygga på fritidsgårdarna, säger hon.
Det har gått fem dagar sedan en 16-årig pojke sköts till döds i Navestad. Händelsen är en i raden av en mängd olika skjutningar som präglat staden den senaste tiden.
När Folkbladet träffar Kerstin Wigren vill hon helst inte lägga fokus på Navestad eller just den händelsen när det gäller våldsvågen. Hon menar att det här inte är ett Navestadproblem, det är större än så.
På fritidsgården är de noga med att fortsätta som vanligt. Det är kanske viktigare än någonsin att ha en stark mötesplats för barn och ungdomar nu. För det finns en oro bland ungdomarna.
– Det är viktigt att det finns professionella vuxna som är där och kan fånga upp deras oro och prata med dem om det som hänt. Vi för också diskussioner vad vi tillsammans kan göra, säger hon.
Hon berättar att det i området finns en stark samverkan som träffas regelbundet för att tillsammans utveckla och skapa ett tryggt område.
Kerstin Wigren har jobbat på Frinavet sedan 1979. Att hon brinner för fritidsgården råder det inga tvivel om.
– Fritidsgården är en mötesplats för många och vi erbjuder många olika aktiviteter. Barnen möts i sina intressen och har möjlighet att skapa nya relationer, säger hon.
Engagerat visar hon vad man kan göra där. Det finns musikrum och studio, dansrum, idrottsrum, café och ateljé. Allt för att man ska kunna testa olika saker, upptäcka nya intressen och lära känna nya vänner.
Hon vill också att vårdnadshavare ska veta att barnen är trygga när de är hos dem. Att det finns trygga, professionella vuxna som möter upp barnen.
– Jag brinner för fritidsgårdsarbete och det har funnits väldigt många utvecklingsmöjligheter, säger hon och tillägger:
– Fram till nu.
Hon syftar på de besparingar som just nu pågår kring fritidsgårdarna i kommunen. Nio miljoner ska sparas och vissa fritidsgårdar kommer stängas, andra behöver skära ner på sin verksamhet.
Även om just Frinavet inte påverkas så ser hon det som mycket olyckligt att det sparas in just nu.
– Det som sker nu är bedrövligt faktiskt. Jag tycker att det är lite märkligt i de här tiderna, säger hon.
Kerstin Wigren har jobbat på Frinavets fritidsgård sedan 1979. "Det är en förmån att få arbeta med olika kulturer, jag lär mig en massa saker", säger hon.
Hon berättar att fritidsgårdar är duktiga på att jobba främjande och att förebygga utanförskap, ett utanförskap som i sin tur kan leda till kriminalitet. De jobbar mycket med delaktighet och att barn och unga ska lära sig att ta ansvar. Genom att ta ansvar så växer man som individ.
Under de 45 år hon jobbat på Frinavet har hon sett en förändring i samhället. Hon menar att klassklyftorna ökat under åren och att det aldrig har varit så stor skillnad mellan människor när det gäller socialgruppstillhörighet som det är nu. Detta skapar en segregation, ett problem som finns inte bara i Navestad, utan i hela Sverige.
– Det påverkar ungdomar att inte ha samma möjligheter. Jag tror att man kan tappa fotfästet om man inte riktigt har någon framtidstro och just den har blivit sämre för de unga i dag, säger hon och fortsätter:
– De måste få tillbaka sin framtidstro, känna sig sedda och behövda, och få känna sig delaktiga på riktigt. Inte bara stå utanför.