Klaudias privata bilder från lägenheten visar på förödelsen. Bilden utifrån är tagen från en väns fönster.
Klaudia, 24, kom till Sverige från Polen för fem år sen. I 3,5 år av dessa har hon bott tillsammans med sin mamma, pappa och pojkvän på Luntgatan, i lägenheten under där storbranden bröt ut. Runt klockan 6 på morgonen den 3 september vaknade familjen av en stor smäll. De gick ut i köket och såg hur de var skador på väggarna, köksskåpen stod öppna och saker hade ramlat ner på golvet. De trodde att det "bara" handlade om en explosion, och gick in i ett av sovrummen. En stund senare knackade polisen på dörren och sa att de måste evakuera.
– Efter det är det svart, jag minns ingenting av hur vi tog oss ut, säger Klaudia.
Hur kändes det när ni stod utanför och såg hur det brann?
– Det var panik, jag grät. Vi hade en jättefin lägenhet. Det är en katastrof för oss.
Första tiden bodde familjen hos vänner. Klaudia hade inte mer än kläderna hon gick ut i och sin mobiltelefon, ändå gick hon till jobbet som städare på måndagen. Efter en vecka fick hon komma in i lägenheten och hämta plånbok, bilnyckel och mediciner som familjen behövde. Efter det har hon fått komma in några gånger för att hämta kläder. Förödelsen i lägenheten är stor.
– Det var bara i köket som det brann, men i alla andra rum har det runnit jättemycket vatten och allt är svart av sot.
– Kläderna jag hämtade får jag tvätta fyra gånger innan de kan användas.
Två veckor efter branden flyttade hon och familjen in i en lägenhet som Riksbyggen kunde erbjuda på Albrektsvägen. Lägenheten är lite mindre än den på Luntgatan men 3 300 kronor dyrare. Mellanskillnaden betalas av Försäkringsbolaget. Det är kalt på väggarna men med enkla medel, som gröna växter och några värmeljus, har familjen ändå fått det någorlunda hemtrevligt.
Ekonomiskt har det varit tufft för familjen sen branden, de har fått 10 000 kronor av försäkringsbolaget som ska räcka till att möblera upp hela lägenheten och till kläder för fyra personer.
Porslin och andra kökstillbehör har familjen köpt för pengarna de fick från försäkringsbolaget.
– Men nästan alla möbler, soffan, köksbordet och sängarna är presenter från vänner, säger Klaudia och visar kvitton på möbler för cirka 14 000 kronor.
Familjen trivs i lägenheten och området och Klaudia känner att hon inte vill tillbaka till Luntgatan. Familjen märkte av att det pågick narkotikaförsäljning i trappuppgången och hon har svårt att tro på det som polisen sagt, att branden bröt ut på grund av trasig elsparkcykelladdare som överhettade sprayflaskor i batteriets närhet.
– Det känns farligt att bo där.
Både hon och hennes mamma tänker ofta på vad som hade kunnat hända om de inte hunnit ut i tid. De vill helst inte placera sängen i närheten av ett fönster längre.
– Och jag hoppar till så fort något låter.
Hur ser du på framtiden?
– Nu stannar vi här. Kanske nästa år att vi letar efter något större eller kollar på ett hus.
Hunden Mikey räddades i branden och betyder mycket för Klaudia.
Andreas Laurell, fastighetsskötare på Gustafssons Bostäder som äger fastigheten, säger att de flesta ändå vill bo kvar när återuppbyggnaden är klar.
– Det är inte många som sagt upp sig. Men det är klart att man får räkna med att många kommer att flytta eftersom det tar två år, säger han.
De hyresgäster vars lägenheter inte är totalförstörda håller nu på att flytta ut sina möbler ur det brandhärjade huset.
– Det är ändå många som kan få tillbaka väldigt mycket.