– Det ska bli spännande. Jag var där tidigare och kollade och kände att här skulle jag vilja gå på gymnasiet. Flyinge är ju verkligen ett speciellt ställe med alla hästar och så, säger Valter Michelin några dagar innan det är dags att packa för flytt.
Han är en ung ödmjuk kille som ger känslan av att vara trygg i sina beslut och som vågar gå sin egen väg. Att vara kille i den tjejdominerade hästsporten bekommer honom inte ett dugg. Och han skakar på huvudet när han får frågan om han någonsin blivit retad.
– Nej, aldrig!
Flytten till Flyinge innebär att den egna hästen Sandy Cay följer med. Nu står hon på Smedby gård, precis utanför Norrköping, utan en aning om att hon ska bo i Flyinge, ridsportens Mecka i Skåne, under tre år.
– Det är Sveriges ridgymnasium som står bakom utbildningen och man söker på betyg. Jag har valt inriktning "Naturbruk – Häst och ridsport" och kommer att få lära mig mer om de ämnena. Det ingår även några ridlektioner i veckan, berättar han.
Utbildningen kostar inget, inte heller boxplatsen. Däremot står eleverna för sin inackordering på internatet och för hästens foder.
Valter Michelin kommer dock inte från någon familj som ägnar sig åt hästar, även om han har ett stort stöd därifrån. Här är det musiken som dominerar. Mamma Sara är organist, pappa Richard violinist i Norrköpings symfoniorkester och de två äldre syskonen Laura och Marcus utbildar sin inom musik i Stockholm.
– Jag har spelat fiol, men jag slutade när jag var runt 13 år, det var då vi köpte min första ponny. Men jag hade ridit lite smått sedan jag var åtta. Och när jag fick börja i en hoppgrupp kände jag att det var det här jag ville göra, säger Valter.
Efter den ponnyn har det blivit några till, men numera är det alltså ridhästen Sandy Cay som han ägnar den lediga tiden åt. Trots att han inte ägt henne så länge har de lyckats bra på tävlingsbanorna med flera fina placeringar.
Och så får Valter frågan vad han har för mål och för högsta dröm med sin ridning. Han funderar ett tag, svaret ligger där med han inser att det alltid gäller att vara realistisk.
– Klart jag skulle vilja jobba med hästar utomlands och tävla där, men det är ju inte så lätt att komma så långt.
Så avslöjar han att han faktisk varit ute och känt lite på det livet. Senast nu i sommar under några veckor var han på Irland och red försäljningshästar.
Nu väntar en annan resa, mot målet att i framtiden kunna jobba med det han brinner för mest, hästar och ridning.